fredag, 17 september, 2010


Det bästa var förstås la famiglia. De två små pojkarna, Vinterbarnet och den Lille Vilde. Vinterbarnet hade haft slöjd och gjort en tärning med alla prickarna på och Lille Vilde ville sitta i mitt knä och pussa mig lite. Fantastiska barn. Och den äldste ville att morfar skulle komma med i hans rum och se hur fint det var. Så klart. Och på vägen dit trodde maken att hunden ätit upp hans vänstra hand. Men riktigt så var det inte, däremot hade han slickat den grundligt, han tycker det är så konstigt med den där handen som inte klappar honom, så maken var alldeles slemmig. Och lilla hunden är numer rätt stor, men eftersom hans bästa lekkamrat är en 80 kilos S:t Bernhard tycker Tvåan fortfarande att han är rätt liten. Han simmar varannan dag och en bit in i oktober ska dom göra en ny höftröntgen. Detta ljuvliga djur.

Visserligen var det mörkt och regnade bitvis alldeles otroligt – mitt regnställ har nog aldrig varit så blött – men en så trevlig promenad! Med en av mina läsare dessutom…vi fnissade oss igenom rundan.
Och förresten – apropå läsare – rätt många är ni, och rätt tysta och det är helt OK. När jag tittar på adresser är det märkligt att se blandningen, Moskva, New York (och andra ställen i USA), Bryssel och platser jag knappt vet var dom ligger i Sverige, långt borta och nära. Nu är inte min räknare helt pålitlig i geografin, och jag har ju nån gång varit förbryllad över läsaren i trakten av Landvetter som på kort tid plöjde igenom alla (!) inlägg och som nu fortsätter att följa – hej! – och den här gången vill jag bara säga: du som ett par kvällar nu har en adress på tre bokstäver i min närhet – om vi möts på torget i lilla staden kan du väl vinka. Jag hoppas också att du förstår att jag är angelägen om att inte bli hela bygdens angelägenhet. Det är en avvägning mellan det personliga och det privata. Jag lyckas kanske inte alltid.
Men alla som läser med omtanke är väldigt välkomna.

Men visst hoppade jag ur sängen med ett leende i morse. Nej, men jag kom upp i a f. Och läkaren och jag var överens om att långsamt sätta ut min enkla medicin och så in med en lite annorlunda. Livet.
Vi tog oss till Tvåan, hon och jag åt kycklingsallad, maken McFeast. Ett snabbt besök på närliggande System, fast där höll dom på och byggde om – väldigt begränsat sortiment.
Och jag fick 1½ timme ensam på stan. Ny parfym (Sensous, Esteé Lauder) och gå-grejor, dvs pannlampa, stegräknare och överfallslarm. Tvåan tyckte man ska ha det. Fast själv kände jag mig som en god vän som aldrig låste sin bil – ‘jag tycker det verkar lite skrytsamt – vem skulle vilja’, som han sa.
Många regnskurar, men jag har fått erbjudande om promenadsällskap i kväll, och jag har heltäckande regnkläder så det blir bra.