måndag, 13 september, 2010


– som snart kommer, ska jag fortsätta att fundera på någonting jag nyss läste. Någon, som i omtanke, vill att jag ska leva mer positivt, leva i nuet. Lättare sagt än gjort, tänker jag just nu. Om det ‘nu’ jag har omkring mig ser ut som det gör – allt är inte beskrivet här – kan det vara lite svårt att se nuet som det positiva. Och att tänka positivt om sig själv kan vara en nästan omöjlig uppgift, när man t ex möts av någon som med starkt eftertryck vill att man ska vara annorlunda, mild och tystlåten. Men jag kan visst hålla med om att just jag har utrymme för stora förbättringar. Visst vore det bekvämare för både mig och min omgivning om jag vore en genomgående gladlynt, stark och positiv person.
Men nu är jag inte det. Dels eftersom min grundkonstitution inte är alldeles tjofaderittan, dels eftersom mitt ‘nu’ innehåller ganska mycket smärta, både för egen och andras skull. Då är en uppmaning att inte bry sig om ifall andra inte möter med uppskattning lite konstig. Jag lyckas inte alls alltid med det själv, men när jag ser någon i en svår situation så önskar jag att den ska mötas av värme och omtanke. För mig är det inte självklart att man ska säga att den som har det svårt, själv ska ta fram det positiva. Men jag ska tänka mer sen. Kanske kommer jag fram till att det här, som jag i dag tycker är att leka vara-glad-leken, egentligen är det bästa tänkbara. Alla möjligheter är öppna. Kanske.

Inte just jag – jag kanske har nämnt att jag älskar Tvåans rottweiler t ex. Men jag tycker att folk som är ute och går i ett motionsspår kan ha sina hundar kopplade. I dag mötte jag två gånger en mor med hund och en dotter med barnvagn (åtminstone såg det ut som om dom var det) och båda gångerna – eftersom jag går åt ‘fel’ håll så mötte jag dom båda gångerna – så dom såg mig på håll och kopplade hunden. Fast första gången sprang en stackars man om dom och där var hunden beredd att hänga på. Den dök upp ur den lilla remsan granskog – hade jag varit mannen som sprang hade jag inte gillat det hela. Men annars var det en fin kväll, solljuset mellan trädstammarna i början, och det gröna bokskogstaket.

dog min tekniktur när jag kom till jobbet. Där kunde jag inte logga in på datorn, ‘nånting’ hade hänt under dagen, så dom som loggat in på morgonen fungerade, men inte senare försök. Den tappre teknikpojken höll på i en timma innan det fungerade. Då hade redan två män dykt upp, som dom sa  – med ‘ditt skrivbord’. Jag såg mycket frågande ut, och mycket riktigt – i mailen som jag kunde se senare stod det att det skulle komma ett skrivbord – till kollegan då, eftersom det förra såg ut som ett telefonbord.
Man blir lite efter när man tappar en timme dator.

En del tekniska saker är jag rätt hyfsad på, men min mobil kommer från en tidig epok, kan inte ta bilder är helt enkelt en telefon. Och nu har jag tvångsbytt abonnemang. Det betyder att jag har fått två (!) nya simkort från nya leverantören. Jag kommer att satsa på det senaste först, för där var följebrevet lite mer utförligt och det verkar mest seriöst. Fast dom påpekade för mig att troligen försvinner alla sparade nummer om man inte sparar dom till telefonen. Vaaa!!! Inte kan jag det, och övergången ska ha skett 03.00 i natt, så jag ska nu gå och testa om jag ö h t får liv i eländet igen.
Varför ska det vara så här. Jag vill bara kunna ringa och skicka sms.

Det gick! Ett stilla hurra för kommunikation!!