Lunchen i dag blir fryst (ja uppvärmd då, om det ska vara petigt) purjo&potatissoppa. Det tror jag att jag kan klara av. Och det förstod jag redan i morse att matlagningskonsten skulle ligga på den nivån. Nu har jag varit på jobbet, med telefonluren tätt tryckt mot örat långa stunder, där människor har försökt pressa in komplicerade sammanhang. Fast jag har 59 i hattnummer känns det väldigt trångt just nu.
Och det hade inte blivit något fungerande lysrör när jag var borta. Men jag håller hoppet levande. Om lysröret i a f.
Kanske vore det läge att köpa en triss-lott.