torsdag, 9 september, 2010


passar jag på att berätta att när jag vaknar på natten och hör maken andas vid min sida, så blir jag glad och tacksam att han finns där. Vi har visserligen bytt madrasser ett par gånger – dom första var Hästens, innan dom var rutiga, och dom höll inte länge alls – men numer har maken en upphissningsbar från IKEA, men eftersom sängramen hängt med många år, så det känns ändå som samma säng.
Antagligen är det en kombination av den lätt upphöjda huvudänden och och tempurkudden, som gör att maken (tror jag) snarkar mindre numer. Eller också sover jag tyngre. Tacksam att han finns där.

tillåta mig att vara trött. Trots att jag ofta skriver om min trötthet, så  skäms jag för den. Det är sällan så att jag tar upp den öga mot öga med nån (Hosanna då – hon vet hur det är) för egentligen tillåter jag mig inte att acceptera. Man ska vara duktig, jag ska vara duktig.
Psykologen tyckte i dag att jag visst kunde få vara trött, att det är en rimlig reaktion. På ett sätt vet jag det, men magkänslan är något annat. Konstigt nog är det annorlunda om någon annan säger det till mig. Men vem skulle vara intresserad av att säga det? För en frisk människa är det förmodligen så självklart att man inte behöver säga det. Och sen finns det också dom som glatt säger att maken ser friskare ut, och då har ju inte jag nån anledning att ha problem.
Två flugor i en smäll då.
Och min sorg ligger kvar, den som är så lättväckt. Samtidigt som jag är tacksam för vår bostad, jag är tacksam för makens lugn och förtröstan, jag är tacksam för familj och vänner. Men hur ser vägen framåt ut? Det kan jag bara få veta när jag går den.

Lunchen i dag blir fryst (ja uppvärmd då, om det ska vara petigt) purjo&potatissoppa. Det tror jag att jag kan klara av. Och det förstod jag redan i morse att matlagningskonsten skulle ligga på den nivån. Nu har jag varit på jobbet, med telefonluren tätt tryckt mot örat långa stunder, där människor har försökt pressa in komplicerade sammanhang. Fast jag har 59 i hattnummer känns det väldigt trångt just nu.
Och det hade inte blivit något fungerande lysrör när jag var borta. Men jag håller hoppet levande. Om lysröret i a f.
Kanske vore det läge att köpa en triss-lott.