tisdag, 7 september, 2010


redan. Men jag har tagit min raska promenad, lite muttrande för mig själv, men jag såg väl ungefär fyra personer och då höll jag tyst. Jag har plockat fram tröjan från gymnastiken (inköpt när jag var 15) men kanske skulle jag försöka hitta nåt i ett modernare material. Allt var inte bättre förr.
Maken är beundransvärd – han sitter och lyssnar sig igenom alla partiledarutfrågningar, just nu Maud. Det betyder att hon hörs upp till min dator också. Inget ont om henne, men jag känner mig trött av den effektiva rösten. Och jag är i största allmänhet trött på valrelaterade program. Tyvärr. Å andra sidan står han ut med att titta på mina slapprogram på eftermiddagarna också. Och eftersom jag själv brukar somna är det rart av honom.

När jag ändå berättar om saker som inte finns. Ett tag innan maken blev sjuk blev han uppringd av Pippirull som gapade och skrek i luren om något som varit en notis där maken varit inblandad. Han fattade inte alls vad han var utsatt för utan kom ut till mig och sa att det var några idioter som skrek att dom var från Stockholm, som hade ringt och inte varit kloka. Nu hade Yngste häromdan lyckats hitta detta i radioarkivet (nej – jag tänker INTE länka), så jag har lyssnat. Maken klarade sig bra, tycker jag allt. Men det värsta var hans alldeles friska röst, hur jag hör varje skiftning. Det skrapar lite i själen.
Det går inte över. Jag vänjer mig inte.

När jag var i kyrkogårdsbranschen hände det förstås att mycket små barn dog och begravdes, prematura eller någon vecka gamla. Många minns jag än. Ett par hade fått ett sent missfall som skulle begravas, enligt föräldrarnas uttryckliga önskan. Det var en viktig sak för dom. Den unga mammans far var med också, men sa efteråt (inte till dom hoppas jag) att detta var ju bara larvigt, för det var inte ett barn när det inte var helt fullgånget. Han var läkare.
I dag mötte jag av en händelse min svärdotters far och han stannade till och vi pratade lite, mest stod vi tysta och var ledsna tillsammans. Och jag var så tacksam att just han är Äldstes svärfar. Han berättade dels att det hänt honom och hans fru också en gång, och han gjorde det på ett sätt, som visade att han förstår hur svårt det här kan vara för pappan.
Jag var tacksam för det.