En del kan säga -‘sånt händer’ – och jag vet det. Men Äldste ringde nyss på jobbet. Jag blir inte farmor i vår.
Jag sörjer mitt mycket lilla ofödda barnbarn. Jag hade förstås glatt mig och undrat hur han/hon skulle se ut.
Och som Äldste sa – ‘man hinner göra många planer’.
september 6, 2010
september 6, 2010 at 6:55 e m
Så tråkigt att planerna gick i kras…beklagar…
september 6, 2010 at 7:17 e m
Chrissan – tack för din omtanke…
september 6, 2010 at 7:23 e m
Å nej..stackars sonen, frun, barnet, farmor och farfar. Och alla andra berörda.
Kram!
september 6, 2010 at 7:29 e m
Sus – så klart jag hoppas att dom en annan gång får vara med om miraklet. En liten hand som sträcker sig upp och håller i en. Barnen, du vet…
september 6, 2010 at 7:55 e m
Åhh…från plusset på stickan hinner man tänka så mycket…
God tröstekramar till er alla.
september 6, 2010 at 8:05 e m
kram
september 6, 2010 at 8:07 e m
❤
september 6, 2010 at 8:10 e m
men…. åh… vad tråkigt.
*kramar* om er alla
september 6, 2010 at 8:29 e m
Alla – tack för omtanke om älskade sonen & rara hustrun.
september 6, 2010 at 9:20 e m
Att sörja den man aldrig fick lära känna är svårt. Allt det som skulle bli som aldrig blev. Lider med er.
september 6, 2010 at 10:22 e m
Kerstin P – just så är det…
september 6, 2010 at 11:57 e m
Åh, stackars er. En sådan sorg får man inte förringa. Den är tung. Så tung. Jag hoppas det ändå finns något ljust där framme. Jag hoppas så.
september 7, 2010 at 8:46 f m
Regnnatt – jag hoppas också. Fast jag kommer aldrig att kunna passera min födelsedag utan att tänka på det lilla barnet som inte kom till oss.
september 7, 2010 at 12:05 e m
Åh, det er så vondt.
september 7, 2010 at 12:26 e m
Aggie – det är det. Mötte nyss på torget honom som skulle blivit morfar. Vi bara stod en stund och var ledsna tillsammans.
september 7, 2010 at 7:13 e m
Stor kram till er alla!
september 7, 2010 at 8:05 e m
Deppan – tack!