Jag kom inte ut på promenad i kväll, men jag försöker i morgon. Jag borde inte gått upp alls i dag, känns det som. En ganska mörkgrå förmiddag, en kort glimt av ett matt ljus och sen kvällen här. Mycket dämpad, kan man säga.
Det som händer ens barn träffar mitt i magen, hårt. Som förälder vill man att allt ska vara bra för ens barn. Det spelar ingen roll vilket skonummer dom har. Inget kan man göra. Inga plåster längre, inget blåsa på hjälper.
Och när jag väckte maken började han prata om att han vält ut ett glas. Ingen betydelse alls. Och sen fick jag berätta.