onsdag, 1 september, 2010


Att inte ta sig vatten över huvudet. Jag har trots allt inte stabiliserat några träningsvanor än. Och ändå när jag satt ute nyss dök (hah!) tanken upp – ‘ja, men jag brukade ju simma på fredagskvällarna för länge sen, det kunde jag ju ta upp igen?’.
Nu får jag nog dämpa mig lite och försöka få promenerandet att fungera. Jag tänker inte ställa upp i triathlon eller klassikern, lugn och fin nu. Lite bättre är bra. Tillräckligt. Lagom. Allt det jag är så bra på.
Och det är fortfarande så att jag skulle minska fem kilo, det har varit ett mål länge nu, och inte har det blivit så. Fast jag tror att ämnesomsättningen ökar med rörligheten, helst vill jag naturligtvis att det skulle gå snabbt och enkelt, men hur mycket gör det, egentligen? En ny dag…

blev det i kväll. Och det hade märkts om skorna inte fungerat, men det gick så bra. Och jag tittade in hos vänner, så trevligt! En mycket bra kväll, i synnerhet som jag fick sällskap tillbaka. Jag plockade fram ett nothäfte som min gäst har mer glädje av, hon bläddrade och sjöng omedelbart en av melodierna med en av de vackraste röster jag vet (möjligen läser du det här – och det är alldeles sant!) – maken blev alldeles till sig.
Nu har jag verkligen blivit inspirerad att röra mig mer. Det kommer att bli bra, det här. Mellan sju och åtta på kvällarna. Tyvärr mörknar det ju nu, och egentligen tycker jag att morgonen är bättre, men man får anpassa sig till de förhållanden man har. Det är det som gäller nu.
Och jag förmådde maken att ta en promenad på vår loftgång efter lunchen.

Nu har jag köpt nya gåskor. Så nu måste jag ju få valuta för pengarna. Rea, men dock, många hundralappar fladdrade i väg. Och jag kom hem med ett par svarta reebok. Vad hade jag innan? Svarta reebok. Fast dom nya är mindre – och det känns väldigt mycket bättre. Jag har för mig att vi provade grundligt, när jag köpte dom förra, men det blev fel. Dom har aldrig känts riktigt bra. Paret före var mycket bättre, men jag kommer inte ihåg storleken där.
Jag kommer kanske inte att studsa fram, man kan väl inte få allt för pengar, lite ansträngning måste jag nog göra själv också. Jag tror inte riktigt på abtronics, det där bältet som ska ge fantastiska muskler när man sitter i soffan och äter godis. Lite plåga är det. Men alternativet är värre. Jag har en laddningsbar pannlampa när det blir mörkt.

En dag mitt i veckan. En bra dag. Solen skiner och gjorde så redan i morse. Att sitta ute en stund i solskenet när maken rakar sig är alldeles underbart.
Och när jag gick hem från jobbet fanns det staplar med banankartonger på uteplatsen hos grannarna snett ner, dom som har en hund som skäller rätt mycket, och som sitter ute och har partaj och gälla röster, äntligen – säger jag. Och hoppas att kommande grannar blir tystare. Så det är hittills en ganska bra dag.