– men bland det knepigaste är dels att maken tappar delar av vad jag säger, första delen av en mening kan helt ramla bort. Antagligen har han inte kopplat på den mentala mottagaren, och det kan bli tillräckligt förvirrande.
Men ibland hör han helt andra saker än vad jag sagt, och det är värre. Kan kännas oerhört frustrerande.
Och i kväll när han lagt sig sa han – ‘hur står du ut egentligen? Jag är ju inte samma människa som du gifte dig med. Jag har ju bara en halv kropp’. Det är inte alldeles lätt att säga nånting alls då, för så är det också. Och samtidigt är han sig själv.
Både och – hela tiden. Vi kämpar. Mitt trötta huvud.