– det kanske är en bra idé, det här att sova då och då. Dagen har rullat på, och jobbet fungerade bättre än på länge. Vilket i o f s inte säger så mycket, men ändå. Och solen skiner fortfarande.
Läste f ö en understreckare ur SvD som diskuterar diagnos kontra naturlig sorgereaktion. Man påpekar att både läkemedelsindustrin och läkarna har haft lite olika, men sammanfallande, intressen av att kunna diagnostisera och sen ge medicin. Sen har det också medfört att sjukdomstalen har rusat i höjden. Mår folk så dåligt som man kan tro när man ser siffrorna? Är det i st för få som får medicin? Inte kan jag veta, men en del kan jag hålla med om. Självhjälpsböcker om hur man blir lycklig och lyckad säljer ju enormt. Det finns en press att motsvara en lycklighetsnorm.
Fast rätt många råkar ut för sorgligheter som är mer eller mindre naturliga, död och sjukdom ingår i livet. Det är rätt. Man måste genomleva en hel del sorg när man är människa.
Men ibland orkar man inte, jag orkar inte, fast det är ett naturligt skeende jag är en del av. För mig behövs lite mer än att någon säger ‘det är bara naturligt’. Hjälp att kunna resa sig upp när man rasar ihop. Men det är nyttigt att fundera på vad som är ‘lagom’. I sht efter snart sex år.