Tigerliljan's Weblog

När vi hade ätit hos Äldsta i går kväll ringde jag hennes svärföräldrar (min Äldsta väninna & mannen), som inte hade haft klart för sig att jag var i stan. Dom hade redan gäster, mycket avhållen väninna som jag inte sett på evigheter och hennes något (i mitt tycke) tristare man. Så jag gick  bort lagom till deras kaffe. Makens och min första gemensamma lägenhet ligger i krokarna och den var tom. Och det var konstigt att gå de ca fyra kvarteren som är så välbekanta, sen så många år. Och sen pratade vi länge, länge. Uppdaterade oss och hade roligt, en och annan sorg passerade också. Sen gick jag hem i den mörka varma natten, förbi huset där vännerna B bor. Och förbi hörnet där huset ligger som en annan väninna och jag sade att vi skulle bo i som pensionärer. Och källarbutiken där jag köpte bokhyllan som står bredvid makens läsfåtölj. Vemod och tacksamhet för allt roligt jag haft.

Väldigt minnesgoda läsare kan komma ihåg att jag kört på en tant och ett vildsvin. Fast i går blev jag, eller bilen då, påkörd. Svärsonen kom hem och fnissade över att just när han gått in genom grinden hade en kvinna tokrusat sin bil och kört in i den fjärde i den parkerade raden. Jag bleknade. Vems var fjärde bilen tror ni? Jo då.
Jag gick ner för att titta och där stod den stackars kvinnan, ljus fläta, trevlig och lite chockad. Min stackars lilla bil var rejält repad under bakluckan, men den var ju körduglig och så. Vi bytte namn och adresser och jag får väl ta tag i eländet på måndag morgon. Det är bara lite surt att ha kört 58 mil utan minsta incident, och så parkerar man i stillhet och blir rammad.

1 182 km senare sitter jag här igen. Vägen dit sov Sonen, inte jag dock, fast på hemvägen i förmiddags var det lite svårt när jag kommit ur Stockholm. Vägen mot Nyköping blev väldigt seg, så jag gav upp två mil från N och svängde in på en mack och köpte en mugg kaffe och en muffin. Sen gick det bättre. Och regnade gjorde det här och där, fast inte när jag stannade till i en liten utflykt på mitten. Det var så skönt att få ta en liten promenad en stund.
Maken hade haft det så bra (förstås) och beundrade Hosanna och Jansson. Jag också. Dom hällde upp en kopp kaffe när jag kom och sen packade jag in maken med tillbehör och nu är vi hemma igen. Det är konstigt. Jag är glad att Sonen är transporterad med en massa saker, han kommer att få det bra. Men lite ledsen är jag.