ni inte vet om mig? Funderar jag på – eftersom Regnnatt den 11 augusti utmanade mig. Hon (för den som inte läst där än) är en person som har en förmåga att ge ord åt sorg med sån skärpa och klarhet att jag bara häpnar. Hade jag kunnat hade jag skrivit så. Och det är inte bara sorg, det är att ta vara på livets skönhet. Jag blir ofta bara så tacksam när jag läser.
Men frånsett det – jag har försökt tänka – men jag får inte till det.
Saker (för er som inte träffat mig) som att jag är en lätt rund äldre kvinna med (ännu) ganska kastanjebrunt hår till midjan, om jag släpper ner det, vilket sällan händer, att jag är rätt blyg, att jag anser att skor ska vara bekväma och snygga, att jag har en osund relation till örhängen (för många), att jag ständigt funderar över mina brister, att jag egentligen gillar att laga mat, att jag har en (ibland olämplig) förmåga att se något komiskt i det mesta, även om det är sorgligt – det är alltihop sånt som de flesta redan sett.
Och min opassande förmåga formulera livets elände med ett visst svaj har fått mer allvarligt lagda läsare att tro att jag är alldeles hjärtlös. Det tog mig hårt, var och en läser på egen risk – det finns ett kryss uppe i höger hörn för allt i världen, använd det om jag inte passar in i rollen ‘genomgod kristen anhörigvårdare’ – för jag tror att Gud är så stor att det finns plats för mig också i Hans hjärta. Men lite rädd för att göra listor är jag. Ursäkta.