lördag, 14 augusti, 2010


är det i dag. Jag har legat en del på soffan, och så fort jag gått ut har den fuktiga värmen slagit mot mig. Det är molnigt och grått, varmt och fuktigt. Och jag går hela tiden och funderar över nästa helg. Yngste ska ju transporteras norrut, maken ska överleva och livet förändras. I dag åt vi lördagens köttfärssås, och på kvällen ostfondue. Och jag diskuterade väsentligheter med sonen, t ex lakan, handdukar, porslin och sånt. Han visade inget passionerat intresse, kan jag säga.
Och nu hör jag i bakgrunden PG Gyllenhammar tala om sin nya kärlek. Kul för honom. Ett nytt liv, ett annat liv. Detta bräckliga liv, som ständigt förändras. Jag orkar inte riktigt. Jag kan inte se framåt, det finns ingenting att önska mer.
Och mina vänner i går (jo då, drabbade av livets egendomligheter dom också) men deras självklara planer, att kunna se framåt tillsammans.

Vårt värdpar i går har bosatt sig i sin fd sommarstuga. Först hade dom ett litet hus med ganska stort kök, toalett och ett rum som nu är matsal. En trappa utomhus går upp till två små sovrum under taknocken. Sen har dom en fantastisk uteplats, stenlagd, solig, havsutsikt och så nästa hus där det finns tvättstuga, badrum, deras rymliga sovrum, ett bibliotek och fyra trappsteg ner deras stora vardagsrum med öppen spis och fönster mot havet, en dörr ut till en stor altan med luktärtor i ena kanten. Totalt paradisiskt en dag som i går, kanske lite mindre mysigt i november eller februari. I maj hade dom haft fest med 62 gäster. Jag förstår att dom i alla år har talat om denna plats med stor kärlek.

Nu har det blivit artiklar också i svensk press. Där framgår det att hon slagit ihjäl honom med knytnävarna (måste bara tillägga makens replik  – ‘men han var ju kock – hade dom ingen kniv?’), förvarat honom i badrummet ‘ett par dar’ och sen gått ut och köpt en frysbox som hon kunde lägga honom i. Så han delade inte utrymme med glassen och gäddquenellerna i a f.
Oj!