tisdag, 3 augusti, 2010


jag har, som har Bästa grannen. Hon är ju ivrig koloniodlare, och nu hade dom haft nåt litet möte på kvällen (hon hade förstås bakat kaka) och när hon kom hem skulle hon tvätta åt sitt vuxna barnbarn, som alltid litar på att mormor fixar.
Så hon kände för en stunds samvaro på uteplatsen. Vi har så roligt och satt tills alldeles nyss och rökte och pratade (och en ganska liten whisky också) – ingen räv dök upp i a f.
Hennes sambo och andra bra grannen närmar sig Oberammergau långsamt, Lützen i går. Han hade inte köpt en glassvan till henne, och det var hon tacksam för. Inte fler grejor är vår inställning. Så mycket man redan har. Det räcker.

Det är väl inte precis strålande, men jag cyklade i väg till järnaffären och köpte en ny vattenkokare. Den gamla, snygga, står till vänster. Den här rymmer mycket mer, men är inte lika bra, svårare att diska t ex. Och inte lika snygg, tycker jag.
Men nu har jag kokat två omgångar vatten, den första med 12% ättika, allt är klart för användning.
Jag hade från början tänkt passa på att handla på Maxi, som ligger bredvid, men jag kom på att det vore kanske inte lysande att ställa cykeln och gå in och handla med en svindyr vattenkokare kvar i cykelkorgen.

invaderar. Vi bor på tredje våningen. Jag satt ute med telefonen och kastade en blick bort mot bästa grannen. Där satt en räv på bordet. Jag blev otroligt häpen och gick bortåt, upphetsat tjattrande i telefonen. Och den tittade på mig och tog en liten sväng över hennes kista och satte sig sen på ena stolen. Tittade mig rakt i ansiktet. Den var ganska tunn, ena örat lite blodigt och med ganska tunn svans, antagligen början av skabb. Jag ropade ut närmaste grannen och då kom den mot oss och gav sig nerför trapporna. När jag ringde bostadsbolagets kontor sa mannen där -‘ja, men den går just förbi här’, så jag hoppas man fick tag på nån skyddsjägare. En vanlig dag.