att jag blir alldeles yr i huvudet. Jag har legat och tittat på Edward Blom, som lagar mat och cyklar (i nedförsbackar) sjungande tyska sånger. Tyskt tema för maten. Mer öl än man kan tänka sig. Och jättefläskläggar som ska kokas och grillas. Hela tiden med ett så gott humör att jag bara stönar. Och berättelser om tillfällen när han åt ännu mer mat. Inte så sällan om det yttre säger nåt om saken.
Varför tittar jag? Det undrar jag också, skrämt och fascinerat på samma gång, lite som ormens byte så där.
Jag säger bara – ostfondue till frukost! Leva och låta leva…