torsdag, 25 februari, 2010


Så klart jag är makens personliga tränare också. Det har inte varit så mycket med det på sistone, men nu har jag dragit igång igen. Dvs innan han borstar tänderna på kvällen får han hålla i trappräcket med höger hand och ställa vänsterfoten på två delar av Illustrerat Bibellexikon, och så resa sig upp på denna fromma höjd, femton gånger. Jag tänker mig att utöka till tjugo nästa vecka. Han måste stärka v knä, si. Annars kommer det att bli jättesvårt för honom att ens klara korta sträckor ute, när snön är borta. Och där är mitt mål att han ska börja med att ta sig runt halva kvarteret och sen utöka till en halv runda runt torget. Vi får se. Visserligen betyder det att minst en halvtimme bloggtid kommer att ryka, men vad gör man inte.

Annonser

prisar Herrens storhet * min ande jublar över Gud, min frälsare.
Läste jag nyss i kvällens veckomässa i kyrkan i snön i skogen. Precis så var det. Själen kom till ro där, vi läste också om kärleken som bär allt, tror allt, hoppas allt. Inte kravfyllt, bara ro och tacksamhet. Att få dela detta.
Och sen, här hemma, har jag lyckats betala räkningarna i tid. Lätt neuros – var finns bensinräkningen? Visst, första gången den kommer som e-faktura. Oändlig lättnad. Så nu kan jag slappna av på många plan.
Fast nu är det närmare än någonsin med snösmältning, i morgon letar jag nya stövlar. Slängde dom gamla när vi flyttade. Det är få saker som är så onödiga som stövlar med ett litet hål, som mina förra.

Yngste ringde kort nyss, innan han skulle ut och skotta växlar igen. Han var inte helt imponerad av Banverket. Dom kom ut och sen hände ingenting, ingen visste vad som skulle göras egentligen. Efter ett par timmar insåg befälen, att här fick dom nog reda sig själva, så dom satte igång gossarna. Bl a hade man inte så klar bild av var växlarna fanns. Tacka för att det blir stopp. Och han lovade att inte bli påkörd.

Visst är det lyx att jag den dag, i dag, som det känns snurrigt på morgonen, kan jag dämpa tempot, komma lite sent, sitta kvar lite längre på jobbet-utanför-hemmet för att hinna lägga mina papper i jämna högar. Sen hem, mat planerad som gick fort att laga – och ytterligare förenkling – snabbmakaroner. Och maken tycker det är gott. Mandelskorpor till kaffet, en kort men intensiv slummer, och sen ut i det brusande stadslivet. Nej, där ljög jag, det brusade inte alls. Jag tittade in i en affär för att se om dom hade blommiga gummistövlar, nej det hade dom inte, och dom bruna stövlar jag inte köpte i höstas var nu till halva priset. Inte i dag heller.
Kort sväng in i klädaffär – två expediter och jag – men jag ska kolla och slänga lite först, bestämde jag mig för. Känns som en dålig idé att ha saker liggande som aldrig används. Men det är en lång väg innan jag lyckas slänga.
Men att inte behöva gå på högvarv…egentligen skulle jag behöva, men jag prioriterar att orka en lite längre stund.