söndag, 21 februari, 2010


Yngste sitter nånstans ute i mörkret nu. Han ringde nyss, tåget – tågen, borta – alldeles borta. Så på nåt sätt ska han försöka ta sig tillbaka till hemmet, ingen av kamraterna kan tydligen komma till regementet.
Och den försumliga modern (=jag) har druckit 1½ glas vin tidigare under kvällen och maken behövde dessutom assistens inför natten, så det kändes lite skakigt för min del att kasta mig ut i snön. Vi avvaktar. Men det käcka är att man kan inte få någon upplysning på SJ:s hemsida. Dom rekommenderar att man tar reda på vad som gäller, och när man försöker göra det, blir det bara blankt, både för i kväll och för vad som eventuellt kan gälla i morgon.
Himla bra liksom – gå in på vår hemsida men vi har stängt ner den. Om vi blundar, så har nog snön smält i morgon.
Att förhållandena är svåra, OK där är jag med, men snön började falla 15 dec, så nu borde dom väl ha fattat att det gäller att hålla beredskapen uppe för pågående katastrofer. Men vad fattar jag.

Annonser

– kallt och snö. Men ut ur huset kom vi. Kyrka på em, så jag hade lite tid att få fram bilen i a f. Kallt var det också. Inte så många hade vågat sig ut, stillhet i kyrkan, lila mässhake på prästen, fastans melodier. Fast gudstjänst på eftermiddagen blir lite blandat, först stoppar vi i oss lite söndagsmiddag – sen kyrkan – sen hem till kaffe, glass och punsch.
Fortfarande lugnt och stilla, fast nån i kyrkan skickade med mig ett par vykort som skulle postas och när jag parkerat bilen siktade jag på brevlådan, inte alls långt bort. Men snälla rara, jag höll på att frysa ihjäl!
Jag tjatar, men jag vill inte ha det så här.  Och när maken ska in i bilen blir det mycket trångt på vår lilla gata. Inget att göra åt, men omgivningen ser irriterad ut.

säkert någonstans – där jag inte är. Här singlar flingorna långsamt men obevekligt. Och jag tittar med viss oro på väggen bredvid köksfönstret. Det set inte bra ut, snön på övre balkongen smälter långsamt och sipprar ner i väggen. Så jag undrar hur mycket det kommer att bli när/om det blir vår.
Men det var nästan att jag köpte vårlökar i kruka på IKEA i går. Jag skulle kunna sätta dom på inglasade balkongen bredvid olivträdet och apelsinträdet. Krokus och påskliljor, visst låter det frestande. Nästan osannolikt just nu.
Nu har alla som längtat efter vita vintrar fått sitt. Måtte det dröja flera år innan sydsverige ser ut så här igen, jag har inget emot grönbruna gräsmattor där det nu ligger enorma vita högar.