fredag, 19 februari, 2010


Mycket avhållen gäst lyckades komma i dag, en kvart innan snöovädret började på allvar! Men nu står hennes bil på vår parkering en stund, och snön bara faller. Jag undrar om vi har hamnat i nån sorts limbo, där snön bara kommer att ligga kvar? Men ljuset kommer och det måste ju betyda nåt.
Och jag som hade tänkt ta en vacker bild på dom allt större istapparna – nu är det för sent – dom föll under em. Än så länge höll krukorna som stod under.
Det är trevligt att ha gäst över helgen. Vi äter gott och pratar mycket, en gåva.

Annonser

inte bara under mina fötter och i mitt huvud. Dagen började ju med att jag vaknade efter 4½ timmars orolig sömn, och sen låg jag klarvaken och ältade mina tillkortakommanden till klockan ringde. Då hade jag nog kunnat somna om. Men vi var i tid till labbet och sen åt vi frukost. Efter en stund samlade jag ihop mig för coop, apoteket och systemet. Coop – bra, jag hittade alla varor, systemet – bra, ingen kö, det jag skulle ha fanns, och så var det bara apoteket kvar då. Ingen kö – bra, men sen tog det slut. Skulle ha två mediciner till maken, den ena fanns förstås inte i den förpackningsstorleken – och just det har hänt många gånger innan och jag har blivit förvånad förut, så det blev jag inte nu i a f. Den andra medicinen ringde jag ju om i måndags, men den var inte inringd än. Försök ringa till v-centralen, sa apoteket.
Jo då, hem och ringa. Dom ringde upp efter fem minuter, bra – men sen tog det stopp liksom. ‘Det tar alltid en vecka’, sa man där. Och dessutom fanns det ingen anteckning om att jag ringt alls. Men hon skulle starta det hela igen. Undrar om det tar en vecka till nu? Jag förstår att jag kan ha låtit lite irriterad mot slutet, men det var inget mot vad jag var.

Alla dessa män (har inte sett nån kvinna än, men skulle så vara är hon innesluten) som sitter i snöskyfflande traktorer. I går kväll skulle vår lilla parkering rensas. Så klart det börjar snöa igen och så klart att det fanns fem idioter som inte flyttat undan sina bilar, två kom ut under tiden och flyttade undan sig. Men mannen i traktorn körde och skyfflade med enorm precision, tömde skoporna på en lastbil, plattade till snön på flaket och fortsatte rensandet. Och det bara fortsätter, och det ska fortsätta.
Maken skulle ta blodprov på v-centralens labb (fastande) i morse. Vi kom både dit och hem, vilket är lite i mirakelbranschen när maken måste trampa igenom en massa snö till bilen.