fredag, 12 februari, 2010


chardonnay blev det i kväll. Bonterra, ekologiskt, om nån undrar. Och ibland kan för mycket vara alldeles lagom. Just nu är det ibland.
Vid tacosen (fredagsnöjet) hade vi (sonen och jag) en diskussion om mobil. Han var irriterad över att inte ha blivit konsulterad vid förra inköpet, Nokia sucks, var hans sammanfattning. Jag var tvungen att tömma inkorgen, si. Hosanna påpekar att man ska göra det varje kväll. Ingen aning för min del.
Sen hamnade vi förstås i ett samtal om fekalier. Sonen påstår att det är typiskt föräldrarna. Han kanske har rätt där. ‘Och hur moget är det’, som han dystert frågade. Klok ung man. Han brukar säga att det finns inga som har så konstiga samtalsämnen som vi. Hur han nu kan veta det. Jag tror att skillnaden är minimal. Nog är det så??

Annonser

– tiden. Vi åkte till lite större staden och köpte bärbar dator till Yngste i dag. Dvs han köpte. Efter att ha tittat in i en annan affär anslöt jag mig för ev bärhjälp, det ska ju vara nya hörlurar, väska etc. Då log Yngste milt och sa – ‘det är intressant att komma in i vuxenvärlden – när jag frågade efter den här sorten sa exp -där borta finns dom, hur många ska du ha? och sen – ska du betala kontant eller faktura?’.
Sen avnjöt vi fika hos Tvåan men små pojkarna och lilla hunden, numer 38 kg. Han har börjat lyfta på benet när han ska kissa. Och är det vänligaste djur man kan tänka sig. Han är så intresserad av makens förlamade vänsterhand, som ju hänger i lagom höjd, han slickar och testar om man kan tugga lite. Maken känner ingenting, så jag håller lite koll. En bra eftermiddag. Nu ligger det pappbitar och hårdplast överallt. Hrmm.

Jag blir så betagen när jag läser om Signe. Den stora överväldigande kärleken till det lilla späda efterrättsbarnet. Det är så fint att få följa andras glädje och kärlek, jag älskar Alva också. Och Annicas barn.
Och jag är så tacksam för min Yngste (för dom andra också förstås). Innan jag fattade att han var på väg sprang jag på toa flera dar och väntade att mensen skulle komma, och jag lovade mig själv att så fort den kom, skulle jag tända en cigarill – för säkerhets skull höll jag upp när det började dröja – och det blev ett uppehåll på drygt femton månader. Och då var han mitt ibland oss. Äldre syskonen trodde vi skulle adoptera, när vi sa att dom skulle få ett syskon. Så klart att föräldrar inte håller på med sex – hallå, hur har dom blivit föräldrar?
Det var underbart och förfärligt. Förfärligt eftersom man vet så mycket mer om allt som kan gå fel när man är äldre förälder. Men samtidigt mer tålamod, vi visste ju att man överlever mycket som förälder. Säkerhet. Och en visshet om att här gäller det att ta vara på detta, den absoluta känslan av kärlek och tillgivenhet som man får och ger.