söndag, 7 februari, 2010


det är att få bära den här helgen i hjärtat. Många tankar. Makens hoppas att jag nu är totalt utvilad. Så enkelt är det inte, men det var viktigt för mig. Första natten sov jag djupt, men drömde innan jag vaknade en komplicerad dröm om ansvar och ouppfyllda förpliktelser – ingenting som hade med maken att göra, utan andra delar av livet, där jag hade glömt och försummat det som skulle göras. Och efter det en lugn och god dag, som slutade med att värdfolket och jag bad aftonbön och den gemensamma bönen för alla som står vårt hjärta nära, med en brasa brinnande i den öppna spisen, värme och vedens stillsamma knäppande, underbart. Öppna hjärtan.
Och nu – kväll här hemma, Äldste hade bakat limpor och vi drack kvällsté innan de åkte. Deras tankar om hur det varit vet jag inte mycket om, vi får väl ta det lite senare.
Sen hade jag också fått en bunt bilder från Äldsta som fotat Yngste bror vid vaktavlösningen vid slottet. Det var bara att titta efter det mörkaste håret och de mest markerade ögonbrynen för att se sonen. Vita damasker, gevär och bajonetter. En annan värld.

Annonser

Tillbaka hos maken igen. Men ändå hemma hela helgen. Mina vänner bor ganska nära Vadstena, som är en av de viktiga platserna i mitt liv. Väninnan och jag åkte in till V-a och gick och shoppade loss (jag)  – röd lammullsväst (halva priset), sommarlinnen (rea) olivgrönt och lila, och en jacka av nåt lite tunt tyg åt olivgrönt-grått med lite invävda mönster. Både jag och butiken var nöjda, s a s. Och sen kondis, lyxsemla, och dom kära rummen där så många liter kaffe runnit. Hemkänsla där också. Och viktigast – kyrkans valv som sjunger lovsång bara man stiger över tröskeln. Trygghet, förtröstan, glädje och en del sorg. Så stor del av mitt liv, den väg jag har gått och den som ligger framför.
Så viktigt för mig att påminnas på nytt och på nytt om perspektiven i livet. Vad är viktigt? Vem är jag? Hur tar jag emot människor i mitt liv?