Jag som lagom vant mig vid 2009, och så ska det bytas igen. Suck. Jag kan se tillbaka på året, som innehållit så mycket bra, lilla Klura, Ä sonens bröllop, goda vänner – mycket kärlek. Samtidigt är sista halvåret väldigt tungt på många sätt, en del saker som hänt platsar bland 10-värsta-toppen i livet. Lätt!
Ett nytt årtal betyder inte så mycket, men eftersom vi nu strukturerar våra liv delvis efter almanackan så funderar man ju ändå. Hur blir det nya året? Jag vågar inte ens fundera riktigt. Katastrofer har en tendens att inte vara planerbara eller möjliga att tänka igenom i förväg, och då har jag ändå en rik fantasi i branschen. Jag andas in och hoppas på det bästa, att jag ska kunna stå pall i dom uppgifter som kommer till mig på olika sätt.
Och kvällen blir bra, även om alla plattfotade idioter har köpt upp all kondenserad mjölk i trakten, så jag inte kan bidra med den citron/marängpaj jag lovat. Men då får man fixa annat i st. Jag kommer inte att lägga mig hungrig.
Sen är det väldigt uppiggande att ha en trevlig gäst också.
Är ni med ett år till? Frågar jag lite blygt, så där i förbifarten…