lurades. Här skulle bli nästan -20 grader bevars. Jag sörjde i förväg för murgrönan. Den ser glad och sprudlande ut här på morgonen och snön vräker ned +-0. Jag tror jag klarar mig undan mellandagsrea i den lite större staden.
Och för den som undrar – tröttheten är stor just nu.
Jag vill inte gå och lägga mig på kvällarna, dagen är ju slut och plikterna är över, och går jag och lägger mig är det ju snart en ny dag med allt vad det innebär. Jag ler inte mot dagen som kommer, som den goda hustrun i Ordspråksboken. Jag gör inte det. Jag andas in och håller andan i väntan på vad som kan komma denna nya dag.
Inte heller kan jag påstå att det kändes helt bra när jag tittar på min besökslista och hittar en adress jag hoppats slippa se förra natten vid ett-tiden. Jag undrar – vad kan nu missuppfattas, vad kan nu rapporteras till andra, när kommer kniven i ryggen den här gången? För det beror inte helt på vad jag skriver, det beror på vad man läser också.
Men nu andas jag ut igen och börjar denna dag. Slutet av skinkan till middag, i sherry.