Är det möjligen nån mer än jag som knappt vet vad det är för veckodag längre? Det kan vara julen, det kan vara en släng av hjärntrötthet, det kan vara en kombination. Och nu ska jag gå till kylskåpet och rensa lite och packa i plastpåsar för dagar som kommer. För det gör dom nog, och då är jag tacksam att det finns en och annan påse.
Men jag är så förtvivlat trött på att alltid vara klok och förnuftig. Maken startade, när han lagt sig ner för natten, en diskussion som vi haft många gånger, och där vi inte kommer någonstans. Jag har förklarat hur jag ser på detta, men han kan aldrig ta det till sig, utan måste börja från början igen. Och jag orkar inte, jag vill bara ut ur rummet, inte ta samma samtal en gång till.
När han blev sjuk frågade en nära vän, som numer ställt sig så långt bort man kan komma, -‘men hur kommer du att orka?’
Med stöd och omtanke orkar jag mer, men annars är det väl som hittills i mitt liv – när jag står mitt uppe i katastrofen fungerar jag bra, tänker rätt klart, gör rätt, men efteråt faller jag ihop och ältar vad som kunde gått fel och oroar mig postumt. Det är bara det att det inte finns nåt efteråt, ingen paus, längre.
Men förra natten drömde jag om en domherre, och minsann – den satt i trädet i morse. Vem vet vad jag förstår och orkar i morgon?