Tigerliljan's Weblog

Efter energiskt plockande och kokande av chokladfudge här på slutet lutar jag mig lugnt tillbaka och har suttit på uteplatsen med ett glas vitt. Då kom jag på att det är exakt xx år sen jag köpte brudklänning. Jag och en väninna kastade oss in i en stilfull affär i Uppsala. Tre brudklänningar fanns det TOTALT – en pytteliten, en i duchesse och ett lucialinne. Det blev lucialinnet. Ingen av döttrarna har velat ha den.
Här skulle det ha varit en svartvit bild av mig i klänningen och maken i frack, men skannern ville inte! Och det var mycket länge sedan. Käre maken, som stått ut – fast jag har mina goda sidor också. Passionerad i det jag gör, livet med mig blir aldrig lagom, ger inte upp (väldigt sällan i a f). Jag tror inte det varit tråkigt.

Fast det värsta är att jag gissar att ingen förstår att det här är jättestädat – för att vara jag. Och dammfritt, ganska. Varför har jag två hålslag? Så där, jag satte ner det mest skrymmande i nedersta skrivbordslådan.

Man ser att den högraste orkiden börjar blomma. Jag har fyra på gång på undervåningen, tåliga växter. Nu är det badrummen kvar. Blänkande kakel hoppas jag på. Och så disken. Nu blev jag lite trött.
Hur många gånger har jag inte sagt till mig själv att nu är det ju enkelt, bara omedelbart plocka bort saker som ligger på fel ställe. Precis.

Ja man måste ju äta också. Jag är lite periodare på att städa, i sht när det är så mörkt ute. Men nu har jag röjt och dammat mitt gamla skrivbord som står i sovrummet, jättelätt att lägga ifrån sig grejor där, som aldrig kommer vidare.
Och jag har dammsugit undervåningen och plockat, plockat och plockat. Ändå är det mycket kvar. När jag väl kommer igång vet jag inte riktigt var jag ska dra gränsen. Efter lunchen ska jag plocka av det som är i onödan på datorskrivbordet, nu är det ju ganska tomt inuti. Men bokhyllan bakom ryggen får nog vänta lite på sin sortering. Det finns gränser.
Julklapparna blev inte köpte fm, heller. Då ägnade jag mig åt bufféplanering med Äldsta. Jag tycker det vore roligt att på något sätt fira bröllopsdagen nästa söndag. Först tänkte jag restaurang, sen tänkte jag en gång till, 11 pers – kostar mer än det smakar, gissar jag. Men Äldsta hade kläm på en catering, italiensk förstås. Hurra! Nu vet jag att äldsta väninnan tycker det är lite trist, men hon får väl skylla sig själv s a s. Jag tycket det blir hur bra som helst.