onsdag, 9 september, 2009


Det är alltså inte så att jag dräller strumpbyxor hos mina grannar särskilt ofta. Men en gång skulle jag ha en tenta i hinduism och buddhism och ett par gossar och jag bestämde oss för att vi skulle trycka i oss termerna tillsammans.
Jag kom från en promenad i den kalla och fuktiga uppsalakvällen och upptäckte efter ett tag att det blev onödigt varmt, så jag gick ut i badrummet och tog av dom ribbade strumpbyxorna och la dom bakom mig i fåtöljen. Rätt sent var vi klara och jag gick hem, dvs en trappa ner och glömde totalt att jag haft mer på mig. Min stackars värd hittade strumpbyxorna innan han skulle lägga sig och tyckte inte att det skulle vara en lysande idé att ta med dom till föreläsningen nästa dag och vifta med dom. Diskret man. Så han gick nerför trappan och började pula ner dom i min brevlåda, mycket nervös för att dörren skulle öppnas. Vi hade en mycket energisk lärare i grekiska som råkade vara munk, och i min korridor bodde en kvinna som tänkte sig att bli nunna och han besökte henne de mest underliga tider på dygnet, så min stackars vän undrade vad han skulle säga om han fick grekläraren i ansiktet med mina strumpbyxor i handen. Men han hade tur den kvällen. Munkfritt.

Men så präktigt! Jag kom på att jag någonstans HAR ett par bruna stövlar redan – och efter att ha tagit fram lilla stegen och kollat i en låda – voilà! Jag tycker fortfarande att dom är snygga och inte så väldigt använda. Dom har t o m klackar man kan smattra lite med, och en flätad snodd runt vristen. Nöjd nu Hosanna?

stövlar

Det är inte dags för pension än för maken, men han ser ju alla dessa reklamsnuttar om ‘din kommande pension och tilläggspension’ så i dag började han tjata (och den mannen kan tjata) om hur mycket han skulle få. Inte vet jag, den dagen etc. Inget bra svar. Tjat, tjat. Men jag skulle gå på massage, och gjorde också.
Men när jag kom tillbaka gjorde jag en svepande koll och gick ner och uppgav ca 10 000 till, och då blev han så nöjd. Jag har ingen aning om det är helt korrekt, men han var nöjd. Och jag hoppas innerligt att han inte tar upp ämnet igen.

Tvåan ringde nyss. Hennes minste hade 40,1 i morse, så Äldsta ställde in resan. Jättetrist. Alla var laddade och såg fram emot det här. Men det är ju inget att göra. Storebror hade haft feber i lördags, så då kan man gissa att det är smittsamt. Han hade piggnat till rätt fort, men man vill ju inte åka iväg och få nåt sånt.
Vi sade, att om han piggnar till, åker maken och jag till Tvåan på fredag em i a f.

Jag provade stövlarna. Dom passade utmärkt, som gjorda för mig. Men – hur ofta skulle jag ha dom – sulorna var jättehala, så jag såg framför mig hur jag bröt benen och hur man skar upp dom på akuten…
Så jag köpte skorna i stället. Trefärgade, faktiskt. Svart, mörkrött och mörklila skinn och så lilla metallblomman längst fram på skaftet. Lika dyra som stövlarna.

skor