fredag, 21 augusti, 2009


just nu – är att jag inte ska komma upp i morgon bitti. Eller köra fel. Jag har en massa optimistiska tankar, jag hinner nog köpa youghurt innan jag åker, och förstås tanka med – gissa om klockan blir 7.15 innan jag är på väg. Men hem ska jag ta det väldigt lugnt. Jag lovar. Om jag lever så länge. Eftersom dagens tema är tacksamhet, så får jag väl erfara det på hemvägen då. Jag är lite underlig – jag vet – innan jag åker bort (t o m bara över dan alltså) så vattnar jag blommorna och tömmer soporna. Och tvätten är tvättad och disken diskad, så klart.
Sen är det dessutom så att jag gillar att köra bil. Bara det inte är hastighetskontroller, vildsvin eller tanter i vägen.

fick sig väl en omgång till här nu. Den lär inte trivas med regn. Inte jag heller. Men jag kom in från en vända till apoteket två minuter innan det började.
Jag skaffade fler tandflaskborstar, tandhyg hade frågat maken vilken storlek han egentligen använde. Han hade ingen aning, rare vännen, hon försökte fråga vad det var för färg på skaftet, men det gick inte heller. Hon frågade inte mig när jag kom. Det är ju så att den storlek hon rekommenderade inte funkade, si. Antingen den här eller ingen alls, liksom. Hon tyckte han skulle komma dit om ett halvår igen.
Och jag kostade på mig en ask voltaren också. Man får inte vara dum.

är det allt att gå till tandhygienisten. Nu är det inte jag som ska dit utan maken, men det är lite skräck i a f. Och jag känner att det är bäst att jag också borstar tänderna extra noga. Inte för att jag tror att hon gratis skulle titta på dom, men det är en känsla. Maken småäter aldrig och borstar så ordentligt han förmår morgon och kväll, så bättre blir det inte.
Sen ska jag städa. Det ska väl vara möjligt att ta sig in i morgon när sonen&lillafrun ska laga mat här. Och sen ska jag skriva en lång minneslista till yngste, som ska hjälpa maken med morgonrutinerna. Jag har hjälpt honom mer än 1500 gånger och måste då och då påminna om hur det går till. Har jag sagt att jag känner mig tjatig?

Edit – när vi klev ut sa maken ‘1000 spänn för att ha ont en timme?!’