tisdag, 18 augusti, 2009


Jag är inte trädgårdsfantast. Maken sitter just och tittar på Kunskapskanalen – Ett år i Råshult (Linnés födelsehem), men jag vet nog vad som gäller. Han tycker att den grävande och planterande damen är så förtjusande naturlig, flätad och med äppelkinder försedd. Och jag tycker inte ens att mannen vid hennes sida (ett brunt och ett blått öga) är så vidare läcker, så jag gick till lilla maskinen (datorn alltså, hoppsan) i stället. Natur är nog bra, men lagom doser räcker för mig.
En vän berättade om en kille som ryckt in i lumpen för många år sen, men dom fick skicka hem honom. Han visade sig vara extremt känslig för gräs och allt som växte. Han var uppfödd i New York, där hans svenska föräldrar bott, så han hade aldrig mött natur i såna mängder som att ligga och kräla i gräs, ljung och mossa. Det gick inte.

När man går och lägger sig –

Välsignad vare du, Gud, som ger oss timmarnas växling till själens och kroppens hjälp och återhämtning – jag ber dig: ge min kropp vila i denna natt, och bevara mig oskadd från ovännens makt och bakhåll. För din Sons, Jesu skull. AMEN

Den heliga Birgitta fick den bönen inför vilan – kroppens och själens vila. En hjälp för mig och andra. Enkelt och från hjärtat.

När vi åt kom den elektriske mannen förbi, dvs han som fixar allt med el åt bostadsbolaget. Lustigt nog gjorde han det i huset vi bodde förut också, så första gången han kom hit visste han inte att vi flyttat och blev väldigt häpen.
Han är en så trevlig person, min favorithantverkare. Och han gillar maken och pratar glatt med honom under tiden som han fixar. Jag tycker om att höra dom nerifrån. Just nu är det värmepumpar, ett av makens intressen.
Det är mycket sällan jag pratar om det, även om jag har andra goda sidor. Eller rättare, samtalet skulle ta slut väldigt fort. Man behöver ju inte göra allt.

Ja jag vet, det är inte bra. Nu är vi överens om det. Men – i morse när solen sken, frukosten var klar och maken stod i badrummet och rakade sig – det var en härlig känsla att sitta ute med dagens första cigarill. En ny dag och sol, inga tankar på allt jobbigt som ligger framför idag, bara där och då.
Och sent i går kväll, blank regnvåt asfalt, nattbelysning, inte många uppe i husen runt omkring, svag doft av blommor, tystnad och mörk himmel. Dagen är slut – jag har överlevt. Något att tacka för där jag sitter igen på uteplatsen.