söndag, 16 augusti, 2009


Själv uppfattar jag kexchoklad som typiskt godis. I mitt fall BIG NO NO då. Men man kanske ska tänka om.
Vi har genom åren haft alla möjliga variationer på att minska ungarnas godisintag. Rätt ofta saboterat av farmor och farfar, som bara hade principen att deras kilo godis skulle ätas efter maten. Gissa om ungarna höll igen vid matbordet?
Fast bland det mest förnekande jag sett, var en gång på tåg. Mitt emot oss satt en tjock (jo precis det är rätt ord) mamma med sin lilla dotter och dotterns nalle. Mamman hivade upp en jättepåse engelsk lakritskonfekt och började dela ut till dottern och sig själv och till nallen! Gissa var nallens godis hade slutstation?
Jag gissar att hon tyckte att hon åt pyttelite.

så fort den helgen gick då. Nu sitter sonen på tåget tillbaka igen, vid ganska gott mod, korthårig och med alla märken fastsydda.
Och väldigt många helger är lediga. Vi ska bort en helg i början av oktober och då har han strapatsövning, eller vad det heter. Efter julen går tre dagar bort från ledigheten, för då ska det övas högvakt. Maken gick högvakt i sin avlägsna ungdom, så han tyckte det var uppiggande.
Det var roligt att ha honom här, det var det.

Vi begav oss till en av alla kyrkor i skogen runtomkring. På parkeringsplatsen hade det just stannat en bil och ut klev två vänner, som bor ganska långt bort, och minsann! Dom hade två små barn med sig! Eftersom vi träffades förra sommaren, var det inte riktigt möjligt…det visade sig att dom var inne i en adoptionsprocess, liten pojke ca 2½ och liten solig tjej drygt ett år. Hade varit hos dom sen januari. Den rätt opraktiske fadern såg mycket glad och händig ut. Men vilken omställning! Hoppas allt går bra nu.