När vi satt och tuggade på tacosen kom förstås morgondagen upp. Yngste klagade högljutt över alla sociala konventioner han kommer att utsättas för. Han kunde dra en hel konversation vad folk kommer att säga till honom ‘ja ha går du i skolan fortfarande? ja så, har du tagit studenten? Vad ska du göra sen då? ja ha, jag minns när jag gjorde lumpen osv osv’ och sen klagade han ytterligare över att vi, hans övriga familj, kommer att kolla på honom så att han kommer ihåg att dra ut stolen till sin bordsdam etc etc. Vi har alla vårt att kämpa med. Och så ska han dela ut program i kyrkan också. Oj oj.
Dessutom gick det upp för honom att makens kusin K kommer. ‘Den tråkigaste människan i världen – hennes man är väl OK, men att hon kommer’. Och jag försökte säga att man knappast kunde bjuda kusinens man utan henne.
Han får väl försöka att se det som en fest hos familjen Corleone.