Tigerliljan's Weblog

Just nu är det strålande. Har suttit ute med lite whisky och en cigarill på uteplasen, inga moln, blekblå himmel. Och innan dess gick jag till Maxi, sorry inga handelslistor hos mig, men jag har klarat senaste ommöbleringen bra. Det borde annars förbjudas.
Men när jag gick hem passerade jag en trädgård med en sån där liten självgående gräsklippare som var ute och rörde på sig. Jo, jag stannade och kollade – jag är pinsam. Men jag behärskade mig – jag greps av en nästan, men bara nästan, vild lust att kliva över det låga staketet, lyfta upp den och ställa den i rakt motsatt riktning. Jag kommer att grubbla länge över vad som hade hänt. Kanske nästa gång?

Tvåan har börjat förmana mig att jag måste planera mat till y brors student. Hon sa att förra numret av Buffé var ett fynd. Slängd förstås och jag lyckades inte hitta på nätet heller. Men i kväll gick det. Det är så gott som lagat då ju.
Ugnsrostade marinerade grönsaker
Rostbiff i marinad med färska örter
Kycklingfiléer i marinad med grön sås
Låter det väldigt marinerat? Det gör det nog, men det får gå. Jag jublar. Och sen blir det små filoformar med soltorkade tomater, sv oliver och parmesan. Kuvertbröd. Gorgonzola&camembert.
Kaffe och chokladtårtor.
Ja men, det var det. Lätt som en plätt. Och som sagt – är planeringen gjord är det väl klart?

När jag gick hem från jobbet utanför hemmet tänkte jag förstås ‘tack att det är fredag nu’, men på nåt sätt gick det inte in. Jag fixade lunch, la mig på burrmattan (elektrisk punktmassage, hur dom nu kunde veta precis var det gör ont), och la mig sen framför tvn för en timmes lugnande sömn. Sen började jag röja lite för Tvåans ankomst och övernattning. Men det är i morgon!! Inte i dag. Jag kunde ha blivit hur förvånad som helst i morgon bitti och trott att hon blivit styckmördad på vägen hit.
Men i morgon ska det bli strålande sol och nån sorts flyguppvisning. Det har tränats ett par dar med små plan som surrat rätt rejält. För så där tolv år sen satt vi på dåvarande balkongen och hade det lugnt och trivsamt. Äldste var hemma och det var flera små plan som flög runt. Så hörde vi motorrusning och det blev alldeles tyst, efter ett par minuter avlägsen ambulans. En pappa som inför sin tolvårige son på marken inte lyckades räta upp planet utan gick rakt ner och dog där och då. Så jag lyssnar alltid extra spänt.

En väldigt god hustru är jag. För flera år sen köpte jag en cd med alla svenska militärmarscher till maken. Han har inte spelat den sen han blev sjuk. Men när y sonen kom hem och hade sett högvakten, beriden t o m med pukhäst och allt, blev han så till sig att sonen när han kom hem från skolan nyss satte på den åt honom. Jag kan säga att mitt intresse för svensk militärmusik är inte stort. Det låter likadant alltihop. Mycket dessutom. Jag ler milt och säger ‘så roligt’ för det är det ju. Inte för mig, men han får väl ha roligt. Vad som bekymrar mig lite är att han brukar vilja lyssna på grejer han återupptäcker flera dar i rad.
Sa jag att han gick högvakt en gång själv i ungdomen? Och att han skrek högst, så han fick stå och skrika ‘iiii gevääär’ runt hörnet liksom.

Att kunna uppfatta strukturer i livet. Alla ens komplicerade minnesfunktioner t ex. Maken har kognitionsstörningar, långtidsminnet fungerar utmärkt, namn och ansikten också, närminne hyfsat, men arbetsminne och sekvensiellt  minne – mycket konstigt blir det. I morse tvättade vi håret på honom och efteråt visste han inte alls vad han skulle göra nu. Borsta tänderna och raka sig. Som alla morgnar. Det är konstigt att det bara är borta.
Häromdan mötte jag en kvinna med diagnosticerade kognitiva problem, där olika intyg visade att intygsskrivarna trots verksamhet inom vården, inte riktigt fattade hennes situation (lätt för mig att säga, som inte lever med henne, kanske, men jag kände igen en del). Hon var väldigt verbal och medveten om det och också medveten om att hon pratar mer när hon är nervös, och jag tänkte att hade jag inte haft kunskap så hade nog en bisats gått mig förbi. Hon sa ‘jag kanske har lite svårt att komma ihåg det här i morgon’. OK, då får jag försöka ge henne nåt stöd, skriva upp vad vi pratat om och vad hon ska göra, och nästa vecka ringa och kolla. Då blir jag inte besviken om det hakat sig lite.
Så ringde en annan, helt ‘frisk och vanlig’ ung kvinna upp mig. Hon hade ringt om sin fråga nån dag innan, och fått mailsvar också, men nu ville hon bekräfta att hon fattat rätt. Och hon drog det tre gånger!!! Jag höll på att bli galen och sista gången sa jag så vänligt jag bara kunde ‘jo, som jag redan sagt, så är det så här…’ och tänkte på det märkliga att även ‘friska’ kan ha rejäla störningar, men har man inte blivit klassad som ett problem överser omgivningen mycket mer.
Jo, jag glömmer själv, alla gör det. Men jag menar olika sorters minnessvårigheter som är verkliga handikapp, som stör ens liv och relationer.