Sort – eftermiddags. Ca två timmar. Då och då petade maken mig på fötterna, när han tyckte att jag snarkade. Eller också satt han och fnissade åt mig för att jag sov. Men det gick inte att vara vaken. Fast innan jag gav upp lyckades jag ta mig ut i vimlet och få tag på Aaltovasen till son&fästmö. Hoppas dom blir glada över ytterligare en ägodel. Fast just den vasen tycker jag själv är så snygg. Man måste ge bort grejor man gillar själv. Fast när jag stod på nån av ungarnas avslutningar och ansvarig förälder hade köpt ett rosa hästhuvud att hänga på väggen, med lila blommor runt öronen. Hemskt. Fast Äldsta hade en kollega som fick en navelswarowski av en liten entusiastisk elev, 8 år. Mamman sa lite generat ‘han insisterade på just den här’.