För det mesta är det bara att störta ut och in, slaviskt shoppande listan. Men i dag stod jag och tittade på en kvinnas rygg vid charken, hon hade så snygg väst. Och när hon vände sig om var det en kär bekant. För en del år sen var jag hennes högsta chef. Den rara kvinnan sa nu att det hade varit den absolut bästa tiden på jobbet, ordning och reda, man visste vad som gällde. Och sen blev vi stående en bra stund.
Hennes liv är nästan obeskrivligt. Hennes man gick sin väg med en tjugo år yngre kvinna när deras två söner var relativt vuxna, men klart att det inte var kul. Sen dog en av sönerna i en bilkrasch, halkolycka, flera andra dog också. En av hennes ogifta morbröder fick en hjärtattack precis när han böjde sig över spisplattan, hans bror hittade honom ett par timmar senare. Och andra sonen dog i en mc-olycka.
Hon är en av de mest positiva och stiliga kvinnor jag vet, och jag är alltid glad när jag träffat henne. Hon har en gåva.