Tigerliljan's Weblog

Y sonen ‘har vi kvar nån champagne?’ dvs cava (min notering). Nej, rosenknopp, mor slurkade i sig den – det var en halvflaska – och dessutom en viktig kunskap – mousserande blir sig inte riktigt likt nästa dag. Det är faktiskt lika bra att dricka upp det med en gång.
Fast jag minns när vi presentade nu döde läkarvännen med trockenbeerenauslese och hans äldste såg nöjd ut och sa ‘det här var den enda alkohol jag smakat som varit god’ – och faderns bistra ‘då ska du inte ha mer’. Men sonen tittade bara och sa ‘du ska vara glad att jag inte ligger i buskarna och hinkar öl’. Båda hade väl rätt, sonen mest, kanske.

Under vårt ivriga körande i backar och gathörn kom jag på den friska idén att vi skulle ta en sväng till den nyaste kyrkogården. Den invigdes för ca två år sen och kostade miljoners miljoner. Jag var inte riktigt säker på vägen men vi svängde in. Sonen sa stressat ‘men mamma, det här måste vara en cykelbana, hjälp’ – men det var det inte. Vi körde genom en magnifik grind in på en parkeringsplats. I skogen. Men där låg böljande anlagda gräsmattor (bruna ännu) med en och annan stor natursten ditlagd och små späda träd planterade. En klockstapel och ett jätteträkors på en kulle med blåbärsris och annan låga buskar, typ sly. Längst bort fanns en stor rund damm, och på ena kanten växte tre minipåskliljor, som verkligen var minimala på detta jätteutrymme. Sonen ‘ja, här kan man då begrava folk i 300 år ser det ut som’.  Men ännu fanns inte en enda gravsten. Så än så länge får man hålla på och klippa gräsmattorna där mitt i skogen. Märkligt. Och buskplanteringar med enorma mängder barkflis, dom späda buskarna syntes knappt.
Om trettio år kanske det är vackert. Men det påstods vara ett stort behov när den anlades.

På två sätt. Maken sitter i sin fåtölj och lyssnar på gregoriansk kör, påsktexter. och jag och Yngste ska ut och köra. Han vill träna kvarterskörning och så våldsamt stor är inte vår ort, utan vi kommer väl att dra runt dom aktuella gatorna minst två varv. Vad gör man inte.
Men jag är så tacksam att stå upp i dag. Jag vaknade efter trekvart i går natt och mådde så fruktansvärt dåligt. Magen knöt sig i omgångar. Till slut gick jag ner till  badrummet på nedre våningen för att inte störa om det skulle bli kaos. Men jag satt där i en halvtimme och mådde bara illa, så jag tog med en hink upp för säkerhets skull (som jag inte behövde). Men jag hann tänka rätt mycket på vad som skulle kunna hända. Väldigt aktivt tankearbete där. Vad händer med maken om jag måste åka till sjukhus eller om jag bara blir liggande i den egna sängen? Eller om det vore nåt smittsamt? Så jag är extra glad att sitta här.

Kristus och uppstånden, halleluja – Han är sannerligen uppstånden, halleluja!
Det viktigaste – då finna det hopp för alla och för mig. Hosannas bild är underbar – ur det krossade skalet kommer något nytt och annorlunda. Ljusets seger över mörkret.