Nu har jag bestämt mig och briefat maken. Den 19 april tar vi en snabbtur till Uppsala. Det betyder att jag måste ta oss igenom Stora Staden. Jag har haft körkort länge, fast den stora frågan är ‘hur länge till?’ snarast då. När jag läser sånt får jag sån ångest. Jag har kört i Göteborg och Malmö, men inte i Stora staden. Varför skulle jag, när maken är född norr om tullarna? Men nu blir det av. Och det där med att missa filer – usch! Men jag ska ju bara norrut och det är inga biltullar på söndagar.
Hem gör vi som de vise männen, vi tar en annan väg.
Men om ni sent den söndagskvällen ser en liten blå bil som cirklar runt i Nacka eller Enskede eller nånstans jag inte heller ska vara, så kan det mycket väl vara jag. Desperat uppsyn hos damen vid ratten, uppgivenhet hos mannen bredvid – han viftar och pekar med höger hand.