Kollegan och jag har varit på utbildning. Oj så utbildade vi är nu. Faktum är att föreläsaren, som jag hört en gång förut, är väldigt bra på att få det mest förfärligt torra material att bli begripligt och till och med inspirerande. En bra prestation. Men vi var 107 pers instängde i ett ganska begränsat utrymme. Huvudet känns lite tomt eller överfullt efter detta, men det reglerar sig väl självt om en stund. Fast varför, varför finns det alltid minst en som ska ställa frågor som inte alltid är högintressanta för andra? Och hela tiden. Och hon fattade inte att hon hade så späd röst (och skånska) att ingen mer än föreläsaren hörde vad hon – han upprepade frågan pedagogiskt nog, men då tog det ju en liten stund till och eftersom hon frågade ofta så steg då sorlet i salen. Men nu är jag hemma och allt hade gått bra. Farmor hade särskilt klappat bordet och påpekat vad vackert det var.