torsdag, 4 december, 2008


Jag grips ju alltid av lätt nej-varför-åker-jag-hemifrån-ångest när det betyder övernattning. Maken och jag kastar oss ju på tåget till huvudstaden i morgon fm. Vi åker i o f s hem söndag em, 15.20 söderut. Men nu har jag packat, samma som de flesta år till andra advent – och skrivit ut lite papper som ska med. Jag har nästan koll, tandborsten är inte packad än, men det går nog bra. Röd kabinväska med påhakningsbar väska för tandbostar och kammar, svart ryggsäck för böcker. Jag traskar som en liten packåsna, maken bär sig själv. Hoppas på väldigt lite snö. Maken suckar när tåget kommer ut ur tunneln efter söder, Stockholm är ju trots allt hans hembygd. En bra helg hoppas jag på. Goda vänner, många gudstjänster, mat jag inte lagar själv. Tid för tillbedjan. Och jag måste höra väckarklockan i morgon.

Möjligen jag då, men säkert en massa andra också. Bl a dom som skriver text på mjölkpaketen. Den här t ex:

Liten men smart
Prova den ekologiska nyheten Cultura Pro-Bio – en dryck med ett koncentrerat innehåll av tre probiotiska bakterier, däribland Arlas egen superbakterie Lactobacillus casei F 19 som gör magen extra glad. Dessutom innehåller den massor av fibrer som tillsammans med de nyttiga bakterierna effektivt hjälper till att hålla magen i balans. En smart liten dryck!                             – läs mer på arla.se

Nej, absolut inte! Detta korta stycke innehåller förvånansvärt många politiskt korrekta uttryck: ekologisk, fibrer, nyttig, magen-i-balans, smart MEN jag vill att något som handlar om födoämnen inte ska tjata så väldigt om superbakterier och så saknar jag, verkligen SAKNAR det lilla ordet GOTT.
ÄR DET GOTT???
Är det helt oviktigt om det gäller mat? Jag vet att det är en bedömningfråga från person till person, men ska dom sälja föda till mig vill jag att dom åtminstone själva tycker det är gott.

Snön föll vackert i går kväll. Snöfyllda trädkronor, belysta, utanför fönstret. Jag lade mig en halvtimme tidigare än vanligt. Maken var vaken när jag vacklade mot sängen och hade diverse funderingar. Vi hade fått lapp om att fönstren skulle tvättas på utsidan på vår inglasade balkong. Då var han, 23.55, bekymrad över om jag möjligen behövde plocka undan allt därifrån, om jag rentav behövde göra det precis då, om han behövde hjälpa mig. Jag var helt ointresserad av detta projekt och förklarade att det inte alls behövdes, vare sig det ena eller andra. Men han återkom ett par gånger. Jag ville bara sova (fönstren var dessutom redan tvättade under gårdagen, och ingen av oss hade noterat det).
Så, när jag trodde lugn och tystnad lagt sig, var han bekymrad för han kom inte ihåg texten till Klas Klättermus visa. Jag rasslade så gott jag kunde i hjärnans dunkla vrår och lyckades sjunga en kort stump. Bra. Men nu gällde det ju vad radioprogrammet hette, som man sjöng det här i. Jag lyckades klämma fram det också, lite uppgiven dock, jag ville sova. Men han kom ihåg signaturmelodin. Väldigt bra. Så småningom lugn. Eller jag somnade i a f.
Och vaknade ordentligt ca 1 timme efter att klockan ringt. Men jag var på jobbet bara en kvart senare än jag skulle. Spurtsnabb.