Tid mellan det ena och det andra. Snart är det dags att sätta på ugnen tll klyftpotatisen, och börja steka fläskfilé med balsamicosås. Kanske ett glas rödvin till mig. Vart tog augusti vägen? Nyss var det oändligt långt till vår Romresa, nu börjar det närma sig väldigt mycket. Och jag ska plocka ihop nåt lite klokt att säga en av kvällarna. Jag får nog betrakta lördag kväll som min deadline, för måndag kväll måste jag rimligen packa. Tåget går 8.53 på tisdagsmorgonen. Jag avskyr den här tiden tills man ska resa. Jag ångrar mig vilt, och undrar hur jag bara kunde komma på en så idiotisk idé. När det är så bra hemma. Man kan ju titta på bilder. Och tänk om något händer… Tro mig, jag är bra på skräckscenarior, väldigt bra.
Men jag vet att vi sätter oss på tåget och efter tio minuter har jag lugnat mig och tycker att resande, det är livet. När vi var i Spanien förra hösten hade jag mailkontakt med son och övrig omgivning dagligen, men jag tvivlar på att klostergästhemmen vi ska bo i är utrustade med det. Finns det kommer jag självklart att utnyttja det, fast nu får väl sonen dela tiden med bloggen i s f. Och allt fel man släpar med sig. Men nu gäller det att fokusera positivt. Ior är min bror, tror jag.