Satt en stund på uteplatsen och högt upp i den blå himlen såg jag en gigantisk fiskgjuse. Där vi bodde förut, bredvid en sjö, var det en rätt vanlig syn. Ibland kom dom innan isen gått upp, så jag har sett en dyka ned och ta en hare på åkern, men annars är dom ju just fiskare. Avpatrullerade vikarna, avspänt cirklande på termiken tills dom såg byte. Då stannade dom och ryttlade, med total uppmärksamhet ner i vattnet, och så en kraftfull störtdykning. Rätt ofta på rejält stor fisk. Jag har sett dom dras ned under vattnet, flaxande med enorma vingar, jag har tänkt – det där går aldrig, den kommer inte upp igen – men det gjorde den alltid de gånger jag såg. Fast ibland kunde den inte lyfta ordentligt utan kämpade någon meter över vattnet, bort mot boet. Länge hade vi en död björk i strandkanten som var ett ofta utnyttjat stationärt spaningsställe. En vingbredd på 160 cm.