Solen skiner, det är dessutom ganska varmt. Vi tog en promenad runt torget, maken utan jacka i värmen. Citronfjärilarna fladdrade ännu. Tvätten är klar. Köket är hyfsat avröjt, snart är det dags att gå och handla. Det är inte så omvälvande, men jag är tacksam när det kommer vänliga dagar. Att känna att livet går vidare i all enkelhet. Jag gör så gott jag kan och ibland räcker det. Och jag kan t o m skriva det utan att det slår till ‘ja men du vet att du inte gör tillräckligt i a f’ – jag vet det, men jag lägger det åt sidan just nu. Det som inte blir är förstås större och mer än det jag klarar, men kanske måste jag inte bära hela världen på mina axlar, som Ting en gång skrev. Kanske blir det bättre om jag inte försöker så mycket. Att överlämna. Att vila mitt i allt. Att se skönhet i det liv som blev mitt.