Här går det undan – nej, men dagen har väl bjudit på ett ovanligt rikt socialt liv. Tvåan kom på besök med älskade barnbarnen, 5 och 2 år, glada gossar. Och vid lunchen rycktes maken med och bubblade i glaset och levde om, till stor förtjusning för gossarna. Puh! Sen var vi hos svärmor på kaffe, nej, hon har fortfarande ingen fungerande telefon, han skulle kanske återkomma på måndag. Och lagom när maken vaknade från kvällsslummern och jag skulle börja med tacos, kom favoritgrannen och frågade om vi inte ville ha en liten drink, whisky i mitt fall – citronvand i makens, så vi gick bort och blev sittandes i 2½ tim, vilket inte var meningen, men det blev så trevligt. Hennes sambo är en lite reserverad man, men under sådana här omständigheter släpper han lite mer loss. Vi hade en otroligt trevlig kväll i all enkelhet, frånsett att yngste sonen blev väldigt upprörd över att mat inte serverades. Så kan det bli. Och jag funderade under dagens övningar med gossarna, om det inte är så att jag ska satsa på att han får träffa dom åtminstone var fjortonde dag i st f all rehabverksamhet vi ägnat oss åt. Givande på olika vis.