söndag, 3 augusti, 2008


Häromkvällen läste jag på sr:s nyheter att man i Bayern (?) lyckats operera fast två nya armar på en man som blivit av med sina i en olycka för ett par år sen. Man har letat lämplig donator, ålder, kön och färg om jag fattade rätt och nu äntligen var det dags. Jag lyckades inte hitta det i tidningen sen, men jag är helfascinerad. Mannen beräknades kunna få känsel i fingrarna om ett par år. Tänk bara att titta ner på sina nya händer…
Och dessutom sitter jag klistrad vid tvn när Bones äntligen kom tillbaka. Är jag konstig eller? Jag fullkomligt älskar dom här konstiga maskinerna dom har för att titta på jättekonstiga fragment av lerkokta människor, som var ämnet i kväll. Äckliga detaljer – mer säger jag bara. Det är ju inte lukttv. Det är fullt möjligt att min entusiasm skulle minska då.

Hemma från eftermiddagsgudstjänst. Förra söndagen säckade högtalarsystemet ihop. Folk klagade och gnällde. Man kan ju flytta sig framåt då, eller bara gilla läget. Ingen kunde ju där och då göra mer än vad man gjorde. Nu klev pastorn fram innan och sade ‘nu är högtalarna lagade, så jag hoppas ni inte hör något konstigt skorrande’. Maken lutade sig mot mig och väste ‘ja, det är inte säkert att det beror på högtalarna i a f’. Stackars tjänstgörande har tydligen inte fattat att han själv har ett oerhört komiskt skorrande, i synnerhet när han blir lite högtidlig. För några år sedan ringde maken upp hans telefonsvarare och tjöt av skratt när han lagt på luren -Du måste ringa upp själv, sade han, det låter inte klokt. Han hade rätt. Men vi tog oss igenom dagen. Och väl hemma måtte sonen bättre, tack och lov.

I min mentala och kroppsliga trötthet händer det rätt ofta att jag sitter och stirrar rakt fram. Kanske är jag inte tillräckligt uppmärksam i de stunderna. Nu har tre, mycket åtskilda personer, frågat mig vad jag ska göra med resten av mitt liv. Jag har hittills svarat att det är lite för svårt att svara på, eftersom jag faktiskt tycker att det mesta i mitt liv har tagit slut, nu är det en transportsträcka, som jag får fylla så bra jag kan. Ingen av frågarna har varit nöjda. Är det jag som inte lyssnar tillräckligt inåt? Men vem vill ha en åldrande trött kvinna utan särskilt lysande egenskaper? Jag undrar och försöker lyssna…Det ekar lite än så länge.

Ibland flyter allt på, ibland inte. Yngste sonen fick feber och ont i halsen i onsdags em. Men det var ju virus i torsdags. Han har övergått till att hosta och ha jätteont i örat. Så nyss ringde jag akuten, 5 mil bort, och där sade man att virus kan övergå i bakterieinfektion, vilket jag inte visste säkert. Nu är han inte riktigt säker på att han vill åka in, ca 38 nu, men vi får väl tänka en stund. I så fall måste jag ha någon sorts beredskap för maken här också eftersom akuten ju inte precis funkar i expressfart. Jag nämnde svärmor, men det ville inte maken, så jag ringde upp äldste sonen som i går kom upp till sitt sommartorp, 7 km bort, och han kan tänka sig att vara backup. Vi får se.