Undrar just om det är adrenalinet, det sista, som slagit till, eller om jag blivit klokare. Just nu känns det som att skakas runt lite i en filt. Jag hänger bara med och tror att jag har någon sorts kontroll, samtidigt som jag håller andan lite för mycket. En natts sömn till vore bra. Ögonlocken känns lite svullna.
Men livet är rikt, snart bjuder det på hallon.
Det är en vacker och varm kväll, så där som det borde vara på sommaren, som man minns den i november.
Ljus och värme behövs för både kropp och själ. Att ta vara på det man har, och inte längta efter det omöjliga, är också en konst.