fredag, 20 juni, 2008


Det verkar ju som om jag är rent anti helgen, nä då. Vi har ätit citronkyckling med rosmarin och ugnsbakade jordärtskockor med parmesan, vitt vin (jag) – och vit chokladmousse med hallon och Sommavite (jag igen).
Vit chokladmousse? 2 dl grädde (går med 27%) kokas upp, 100 g choklad får smälta, ställ in i kylskåp minst 3 tim. Vispa med elvisp. Sen satt vi och tittade på varann som nöjda boaormar. Och på promenaden efteråt mötte vi en bekant vi inte träffat på tio år, ett fint möte.  

Annonser

Mer fest i livet, tycker jag nog. Men barndomen spökar ibland. Helger var inte mina föräldrars bästa gren, noga räknat. Dom var pigga och nyktra, så det var inte kaos så. Men varenda ledighet över vanligt veckoslut i min barndom slutade alltid (ibland mitt i, dom varierade så man visste aldrig) med ett enormt gräl. Alltid samma sak: mamma ville bygga hus, pappa förhalade. Det skulle köpas tomt av min farbror si, och pappa drog på detta. År ut och år in. Skrik och smällande i dörrar, pappa försvann ut (till jobbet eller skogen, fanatisk jägare). När jag var tretton, fjorton blev det äntligen av. Och sen levde dom hyfsat harmoniskt utan gräl alls, mamma frenetiskt trädgårdsodlande, femton år tills pappa dog.

Alldeles nyss, på mitt lilla torg, mannen efter mig i kön ‘gräslök!’ – tjejen bakom plankan ‘den är tyvärr slut’
– mannen (totalt galen) ‘det är väl f*n, vet ni inte att det är midsommar, ni ska väl för h*lv*t* se till att ni packar med er så det räcker, ett sånt j*vla sätt’. Och den stackars unga kvinnan som säkert varit uppe hur tidigt som helst och packat och slitit. Och det finns fler ställen på orten att jaga gräslök på…undrar hur resten av hans helg blir. Jag har inte tidigare tänkt mig att någon kan vara SÅ svårt gräslöksberoende.