måndag, 9 juni, 2008


Alldeles bestämt har det framgått att tekniken inte alltid är en vän. T ex är det något skumt med det här med spam. Min blogg har något system för det här som jag inte klurat ut och jag har en känsla av att en och annan genialisk formulering fastnar i detta finmaskiga nät, om man säger så. Men jag ger mig inte så lätt! jag väser ‘tålamod, tålamod’, men det är roligt att se er som tittar in, antingen ni nu är extremt blyga, var inte det – jag bits sällan – eller ni bara vänder. Annars kanske ni känner ungefär som jag just nu inför grannens studentfirande på gräsmattan vid huset – visserligen inbjuden, men kanske ändå inte…men det här är enklare även om jag inte bjuder på erotisk planka, som en annan granne sammanfattade.

Annonser

Med allt mitt bloggande och sonens WoW, så bestämde vi att här behövs bredare bredband. Tittar vädjande på sonen – nej, mamma, det blir så jobbigt, dom frågar bara efter ditt personnummer och nej, du ringer.
Ringer. Personnumret klarar jag, men sen frågar mannen i luren efter ett nummer på lådan vi har, jag traskar in till lådan, men inget nummer där är vad han vill ha, han ska konsultera kollega, jag uppför trappan till expert-sonen som överseende säger ‘men det är den HÄR lådan det gäller’ och pekar bredvid sitt skrivbord. Hur FAN skulle jag kunna veta det? Mannen i luren återkommer och jag får generat läsa upp rätt nr, jo då, inom en vecka kommer vi att kunna kommunicera som blixten med världen. Men jag hatar verkligen alla dessa underliga samtal. Enda trösten är att man inte syns i luren.

Jag har inga intressen alls. Maken har. Bl a klockor. I många år har vi haft en sovrumsklocka med röda siffror i taket, ett antal som styrs av atomuret i Braunschweig men framför allt GOLVURET. Han byggde fodralet själv för många år sedan och valde ett verk som spelar Big Ben-melodin. Alltså liten snutt kvart över, lite längre snutt halv, ytterligare melodi kvart i och så hela rasket hel timme, och då slår den dessutom timslag. I förra bostaden stod den så långt från vår säng som möjligt, så jag kunde inte klaga. Gästrummet låg ovanför, och det hände att folk såg lite hålögda ut.
När vi flyttade hände någonting, dvs klockeländet har inte gått att få igång. Tystnad har rått. Maken bekymrad och arg över detta. Nu tipsade grannen bredvid (som är rätt döv) att det fanns en händig man som nog kunde fixa detta. Han kommer i morgon. Nu undrar jag om vi kommer att få flytta eller om grannarna under ger sig först.

Uppdatering – den lille händige har just varit här – klockan slår! Maken är lycklig. Bör jag sätta lapp i trapphuset och varna grannarna – nä, jag avvaktar, wild&crazy.