torsdag, 5 juni, 2008


Längtan efter njutning grep mig så jag gick till Kosum för att köpa jordgubbar. Njutning = jordgubbar, 1 msk socker och 1 msk balsamvinäger – ge det en timme, och himlen känns närmare – jo då.

Men vid utgången – en svart affisch med vita bokstäver VILL DU BLI DJURHOMEOPAT?

Nu har jag funderat hela vägen hem – och nej, tack, det vill jag inte. Jag vet inte ens vad det är, men vem undrar tillräckligt för att sätta en affisch i min väg? Jag tycker jag har det lite körigt ändå, djuren får klara sig så länge. Om jag skulle ändra mig får jag väl hantera det då. Att inte tala om djuren.

Annonser

Sonen tyckte häromdan att han behövde en motionscykel – det var han som när vi flyttade tyckte att det skulle bli alltför långt att cykla till skolan – sadistisk mor mätte upp avståndet till 1,2 km och sade ”jag tror du klarar det” – men nu handlade vi cykel på nätet. Kom i går i paket. Dags att skruva i dag. Sonen börjar, maken och jag åker till makens sjukgymnastik, tillbaka efter en timme.

Jag väntar mig nu hopskruvad cykel och glatt trampande tonåring OCH städad omgivning. Hur dum kan man vara efter alla dessa år. Det hade inte gått att skruva ihop sadeln. Har du prövat med skiftnyckel, undrar luttrad mor, rotar fram verktyget och visar att det går.

Jo då, nu står den där, eller rättare sagt den står inte ännu där den borde stå, men kanske kan den rulla dit själv. Hur det nu ska gå till, utan hjul, på motionscyklars vanliga sätt. Jag minns som i går hur det var att vada genom legobitar, men plastpåsar och frigolitsmulor suger också. Det var inte bättre förr, men det är sämre nu, eller?

Dags för liten paus på jobbet – utomhus, tänkte vi. Där putsas fönstren på utsidan, vi fick vänta tills mannen klev ner från stegen utanför dörren. Han putsade och slet mycket kompetent, tog bort en klisterlapp som någon idiot lyckats få fast 2,5 m från marken, med ekonomiska och svepande rörelser. ”Så snyggt du gör, men var försiktig” sade väninnan. Jodå, sade han glatt, jag ska till Sweden Rock så jag tar det lugnt. ”Men det blir väldigt bra” sa hon uppmuntrande. Då klev han ner igen, tittade på oss med vänlig blick och höll en kort och koncis utläggning om arbetets glädje och vikten att ge och få positiv energi. ”Har du alltid varit så där positiv” undrade väninnan. Närå, svarade han, men för några år sedan läste jag Bibeln och upptäckte hur mycket Gud älskar oss och att Han ger oss glädje. ”Oj” sade hon och pekade på mig ”där har du en till som läser Bibeln”. Ja men, sade han, det är jätteviktigt att berätta om vad Pappa vill att vi ska göra, Han vill det. Vi gick in, jag förvånad, och väninnan undrade ”menade han att hans pappa är präst?” *fniss från mig*: Han pratade om sin himmelske Far. Det var ett oväntat möte med en man som hade enorm glädje i ett jobb som jag kan tycka är rätt tjatigt, man kan ha så olika perspektiv. Intressant.