Tigerliljan's Weblog

Det är besynnerligt

tigerliljan — Fri, 27 Jan 2012 20:15:44 +0000

Inte kan jag räkna ut i förväg när den slår till. Men slår till gör den. Övertygelsen att just jag är mest till besvär, också för dom som jag annars skulle räkna som nära och kära. Den totala känslan av att jag inte har något att bidra med, någonstans, någonsin. Inte störa andra. Och jag sitter stilla, andas, och vet att jag måste fortsätta.
Ingen väg framåt finns det. Ingen som jag kan se i a f. Jag förutsätter förstås att jag vaknar som vanligt i morgon bitti och fortsätter med alla vanliga rutiner, jag är bra på rutiner. Och jag skriver inte för att någon ska känna någonting, jag skriver för att förklara för mig själv, för att få mig själv att se.
Jag kan tänka mig att utifrån kan vårt liv förefalla mycket fridsamt, makens vänliga leende, hans uppskattning av mat och allmän omtanke. Men för mig är det fortfarande mycket sorg och kaos, ängslan över det oförutsägbara mitt i vardagen. Dumt och irrationellt av mig, saker händer förstås oavsett om jag bekymrar mig eller inte.
Jag vill ha filmer och böcker med lyckliga slut.

Så blev det

tigerliljan — Fri, 27 Jan 2012 18:25:14 +0000

i dag.

Morotsmuffins med glasyr.
Ett ständigt bakande här. Dofterna sprider sig. Och nu har jag philadelphia cheese kvar, så jag måste väl köpa mer morötter då. Det ena leder till det andra. Denna plötsligt påkomna huslighet. Annars har lugnet härskat.
Och jo, jag har inte bytt duk på bordet, enda spåret efter Julen. Den ska tvättas nästa vecka, av torktekniska skäl har jag skjutit på det, och sen återkommer tulpanduken. Varför ändra i onödan? Jag är för fasta rutiner. Och det är väl tur.
Och jo – det blev två till, men dom har maken och jag ätit upp.

En ny vana kanske

tigerliljan — Fri, 27 Jan 2012 12:20:29 +0000

Att gå och handla före frukost. En riktigt bra idé för mig. Och sen kan jag gå hem, plocka upp, läsa laudes, koka gröt och väcka maken. Ingen stress.
Sen gick jag visserligen ut en vända till, det tog en kvart att handla på systemet och ta ut pengar. Det har sina förtjänster att bo centralt i en liten ort. Och det är gråkallt med svaga solstrimmor och fläckvis halka. Sen upptäckte jag förstås att det hade ramlat in fakturor med dålig framförhållning på det stackars kontot, oj så snabbt pengarna försvann. Suck. Men det var sista betalningen på kamremsbytet. Det gäller att se the silver lining på molnet. Och jag har ju kläder att ta på mig, så det ordnar sig. På sikt. Om inget särskilt händer. Att försöka stå stabilt mitt i gyttjan.

Framåt kvällen

tigerliljan — Thu, 26 Jan 2012 22:34:16 +0000

gjorde jag mig beredd att skrapa bilen i evigheters evighet innan jag skulle åka till lilla kyrkan i skogen. Bilen har ju stått stilla sen i söndags. Men till min stora förvåning var det bara i princip att sopa bort den lätta snö som fallit de senaste tjugo minuterna, mycket lätta flingor, och så var det klart. Sen åkte jag med nymånens tunna skära framför mig och världens nyheter och elände på radion.
Och som alltid, en stund med påminnelse om en annan verklighet, här och nu övergår i där och då och sedan. Den stora skaran av alla som gått före mig och alla som på annan plats firar den stora festen, enkelt bröd och vin, Herren själv mycket nära.
Och så sätter jag mig i bilen igen. Hemvägen är det alltid kulturradio, ofta är det så kulturellt att jag ger upp, men i dag lyssnade jag på en kvinna som var hängiven butoh-dansare. Det var inte lätt, så mycket fattade jag. Man har kontakt med jorden genom fotsulorna och fotsulorna består av många, många små delar som alla ska ha kontakt. Och man övar i rum utan speglar, läraren korrigerar med sin egen kropp, och man pratar om olika kroppsmaterial, och kroppen ska transformeras till en butoh-kropp (och när jag har sett på bilder sen tycks det inte direkt ligga bra till för mig, om man säger så), men idealet går inte att uppnå, man har en vision som man arbetar mot. Och där kände jag plötsligt igen mig, så är det ju för mig också, fast jag inte strävar efter den perfekta butoh-kroppen då, jag jobbar med den stackars själen i stället. Att förvandlas till Herrens likhet, den totala kärleken, visionen vi arbetar mot. Ingen spegel, närkontakten i Mässan. Då ska vi se ansikte mot ansikte.

Doftblogg?

tigerliljan — Thu, 26 Jan 2012 10:05:28 +0000

Det borde det vara just nu.

Det blev 60 st, maken smakade en och tyckte det gick an. Fast han sa – ‘Nu?? Du bakar ju inte ens pepparkakor till jul’ .
Och formarna framför är till limporna som är på gång, vanliga med solroskärnor, och den diskreta blå plastpåsen i bakgrunden är pannbiffarna till lunch.
Och nu börjar jag fundera på att baka morotsmuffins med frosting. I morgon kanske.
Fast jag kanske skulle kamma mig först ändå. Jag sover i fläta, så det är lätt hänt att glömma håret. Snart är det dags att klippa en dm igen, tror jag. Och flätans tofs, som nästan alltid lockar till sig, ser just nu ut som en rakborste ungefär. Bad hair day. Vinter i kombination med lätt förkylning.

Det förflutna

tigerliljan — Wed, 25 Jan 2012 22:33:06 +0000

knackade mig lite på axeln. En av mina ovanor är att när halva deckaren är läst, tittar jag i slutet. Och i P C ligger inte i Kumla hittade jag längst bak delarna av mitt boardingpass Talinn-Copenhagen 8 maj. Närmare bestämt 2005. Jo då. Alltihop minns jag. Det fina paret som firade guldbröllop. De kalla kvällarna. Tallskogen. Promenaderna med vänner. Rutschkanan jag åkte nära havet. Öl på torget. Restaurangen. Delade rum med en rar kvinna.
Och allt annat minns jag också, någon som tog bilder och jag sa skrattande – ‘kan du ta någon bild som jag inte äter, röker eller dricker på?’ Frukostmatsalen. Och i ortodoxa kyrkan köpte jag radbandet jag fortfarande snurrar mellan fingrarna varje kväll innan jag somnar.
Och jag minns den gränslösa omsorgen om mig och min ängslan hur det skulle bli nu, maken skulle komma hem en månad senare, det visste jag. Så lite jag anade.

För min del

tigerliljan — Wed, 25 Jan 2012 18:35:40 +0000

anser jag att det alltid, alltid är säsong för pepparkakor. Även om det är länge sen jag bakade egna. Men i morgon är det dags. Degen vilar sig i kylskåpet nu. Jag är bara lite lätt osäker om jag mätte rätt med sirapen, men det blir väl bara annorlunda då. Sirapskakor?
Och jag kan nog egentligen inte komma ihåg att jag skurit pepparkakor förut, men det ska väl gå. Citronolja och hackad skalad mandel är det också i. Lite skrämmande med den här plötsliga, helt oprovocerade husligheten. Jag väntar inte gäster eller så, menar jag. Men välkomna om andan faller på. Och från och med i morgon och några dagar till finns det troligen pepparkakor. Man ska bli så snäll. Det är kanske det som är mitt undermedvetna behov, som slår ut. Hallongrottorna i går var bara en förövning eller en mental miss då.

Jag tänker inte säga

tigerliljan — Wed, 25 Jan 2012 17:25:53 +0000

- ‘vad var det jag sa’, även om det kunde ligga nära till hands. Men jag tänker – hur kunde det komma sig att det som var så uppenbart för mig, inte alls syntes för dessa som är sådana experter, dom vet så mycket mer och bättre än jag?
Kanske är det så att vi alla, jag också, ska tänka efter ganska länge innan vi är alldeles tvärsäkra? Det kan hända att man säger emot någon annan bara för att det är ‘fel’ person som kommer med en sanning. Och jag var fel, visst var jag det. Men den här gången hade jag inte fel. Kanske ska vi också vara lite varsamma med den som vi tror inte förstår så mycket.
Någon annans magkänsla kan vara mer utvecklad än vi kanske tror.
Och för min del säger jag bara – allas väg ser olika ut, var och en vandrar enligt sin egen vanskliga bestämmelse. Och jag önskar alla lycka på vandringen, framåt mot det stora målet, bordet som är dukat till den stora festen. Måtte vi skada varandra så lite som möjligt under färden.

Promenader kan vara olika

tigerliljan — Wed, 25 Jan 2012 13:43:18 +0000

Om man säger så. I går morse var det kallt men vackert, och jag tänkte nästan att det här borde jag göra jämnt. Alltså promenera lite före frukost. Tvåan sa visserligen – ‘men mamma – är du inte klok, åt du ingenting innan du gick iväg?’. Men jag tycker det är normalt att avvakta lite med frukosten – jag skulle i o f s kunna äta biff om jag blev väckt mitt i natten, men jag klarar att vänta lite också. Ett glas vatten, sen är jag beredd.
Men hur det nu var, så blev det ingen tidig promenad i morse. Jag visste ju att jag skulle handla och det betyder promenad, när det är snö och halka. Förra vinterns cykelvurpor i gott minne, jo då. Så jag gav mig i väg. Inte alls soligt och rätt kallt, för att vara här då. Och man kan inte säga att trottoarerna är särskilt välröjda. När man då har handlat klart och har en liten kärra som väger för mycket, så är oplogade trottoarer att inte tala om oskottade gathörn en utmaning. Inte behöver jag såna där fiffiga maskiner som dom visar på tvshop. Jag vrider och jobbar med hela kroppen.
Och är oändligt tacksam att december och nästan hela januari hann och gå innan det vita täcket lade sig. Och det vill jag bara säga att det är inte ett dugg ljust här. Tvärtom, väldigt grått. Så den lätte går jag inte på.

Lite ytligt

tigerliljan — Wed, 25 Jan 2012 11:41:44 +0000

funderar jag. I går kom ett par av alla Gudrun Sjödéns kataloger. Och jag tittar och bläddrar. Och funderar. Modellerna har ofta fjorton plagg på sig och ser snygga ut ändå. Men framför allt är flera bortåt två meter långa, ser ut att väga 47 kilo så där, har ofta en mer färgstark hy än min grönbleka. Och jag är 1,63 och lite lönnfet. Och så vitt jag ser i verkliga livet är Gudruns kläder väldigt populära bland kvinnor som ser ut ungefär som jag. Bekvämt med resår och så. Men jag kan inte låta bli att undra över skillnaden mellan bild och verklighet. Förra våren såg jag nånting som jag tänkte nog skulle bli hellyckat på mig och visade maken bilden. Och han sa brutalt uppriktigt – ‘men tror du verkligen det?’ och då tänkte jag efter ett varv till. Det blev inget köp.
Kanske blir det en regncape i år.