Tigerliljan's Weblog

Lite konstigt blir det

tigerliljan — Sat, 28 Jan 2012 22:45:14 +0000

När man väl har tryckt på ‘publicera’ som kommer WP med små tips att man ska göra si eller så ‘för att få mer trafik’. Nu är det inte mitt största intresse, det är så bra som det är med det. Faktum är att ‘mer trafik’ inte alltid känns prioriterat. Det är inte alls ett mål att hamna i Malous soffa, för att säga det med ironi.
Jag skulle gärna ha mer dialog med er som läser, det tror jag åtminstone, för jag tror att de flesta är godhjärtade personer som vill mig väl. Men jag blir förvånad över att någon kan sitta med en i-pad länge, länge och läsa om mitt egendomliga liv och bl a ägna tiden april – maj 2010 så intensivt intresse. Varför i all världen?
Men snart är det en nya dag, och om bilen startar – min vinterfasa, hittills har den gjort det – åker svärmor med maken och mig till kyrkan där hennes syster vilar på kyrkogården. Systerns födelsedag alldeles nu och den första när dom inte talas vid.
Och jag behärskade mig och bakade inga skorpor, men efterrätt till i morgon finns i frysen. Det måste vara hundra år sen, ungefär. Jag undrar varifrån detta uppdämda bak- och pysseltvång kommer?

Det ordnar sig ibland

tigerliljan — Sat, 28 Jan 2012 13:14:13 +0000

I garderoben i hallen hängde en liten svart dunväst, som räddade livet på mig under mörkret och kylan efter stormen Gudrun. Alla värmande plagg var slutsålda, men det fanns en ynka svart dunväst kvar till halva priset och den blev min. Jag misstänkte att den var för liten, men det gick att knäppa den fortfarande.
Och sen lagade jag lunch, köttfärssås med senap, dragon, lök, cr fraiche och en gnutta konjak. Till kaffet morotsmuffins. Så livet känns bättre.
Och jag funderade på att göra saffransskorpor, men sen tänkte jag att nu får jag väl ge mig lite ändå. Kanske skulle jag sova en liten stund, i natt drömde jag om korpar och det är inte lugnande djur att ha i drömmen, kan jag säga. Mycket större än man tror, mycket svarta, enorma näbbar.

Man ska ju inte

tigerliljan — Sat, 28 Jan 2012 11:31:30 +0000

Jag vet det. Men jag vet förfärande mycket som jag aldrig bryr mig om. Man ska inte älta, det är ett jättefult ord, fulare än det mesta man kan kläcka ur sig. Om någon säger – ‘sluta älta nu’ så är tanken att den tilltalade ska riktigt förstå vilken usel person man är. Visst. Men sån här är jag, trampar vidare i mina egna fotspår.
Och jag tar ut katastrofer före, under tiden och efter. Sån är jag. Och just nu ser jag på väderprognosen att det ska bli hemskanes kallt nästa lördag. Jag lider i förväg, och jag fryser redan nu. Och jag föreställer mig att bilen kommer att vägra starta nästa söndag. Och jag fryser som sagt redan. Maken gick och vilade innan jag insåg att jag frös så förtvivlat, så jag kan knappast gå in i sovrummet och hämta ut något värmande.
Och ändå tänkte jag för en stund sen på den första bit väg som var min, den första vägen utanför husen där jag bodde, första medvetna vägen jag gick på egna knubbiga ben. För länge länge sen hade den varit riksväg, mellan värdshus som låg glest, men redan när jag var liten gick den riktiga vägen ett par hundra meter bort. Nu hade min väg gräs i mitten och blommande kanter. Farfar röjde sly. Smultron växte mot den låga stenmuren, gulmåran blommade, på andra sidan vägen nyponbusken. Och smedjan, som då fortfarande stod upp, fanns där. Inpräglad i mitt minne. Ingen annan minns den. Om det finns en hembygdsförening där kanske dom ritar en karta, vad vet jag. Men doften och känslan i fötterna är bara min.

Det är besynnerligt

tigerliljan — Fri, 27 Jan 2012 20:15:44 +0000

Inte kan jag räkna ut i förväg när den slår till. Men slår till gör den. Övertygelsen att just jag är mest till besvär, också för dom som jag annars skulle räkna som nära och kära. Den totala känslan av att jag inte har något att bidra med, någonstans, någonsin. Inte störa andra. Och jag sitter stilla, andas, och vet att jag måste fortsätta.
Ingen väg framåt finns det. Ingen som jag kan se i a f. Jag förutsätter förstås att jag vaknar som vanligt i morgon bitti och fortsätter med alla vanliga rutiner, jag är bra på rutiner. Och jag skriver inte för att någon ska känna någonting, jag skriver för att förklara för mig själv, för att få mig själv att se.
Jag kan tänka mig att utifrån kan vårt liv förefalla mycket fridsamt, makens vänliga leende, hans uppskattning av mat och allmän omtanke. Men för mig är det fortfarande mycket sorg och kaos, ängslan över det oförutsägbara mitt i vardagen. Dumt och irrationellt av mig, saker händer förstås oavsett om jag bekymrar mig eller inte.
Jag vill ha filmer och böcker med lyckliga slut.

Så blev det

tigerliljan — Fri, 27 Jan 2012 18:25:14 +0000

i dag.

Morotsmuffins med glasyr.
Ett ständigt bakande här. Dofterna sprider sig. Och nu har jag philadelphia cheese kvar, så jag måste väl köpa mer morötter då. Det ena leder till det andra. Denna plötsligt påkomna huslighet. Annars har lugnet härskat.
Och jo, jag har inte bytt duk på bordet, enda spåret efter Julen. Den ska tvättas nästa vecka, av torktekniska skäl har jag skjutit på det, och sen återkommer tulpanduken. Varför ändra i onödan? Jag är för fasta rutiner. Och det är väl tur.
Och jo – det blev två till, men dom har maken och jag ätit upp.

En ny vana kanske

tigerliljan — Fri, 27 Jan 2012 12:20:29 +0000

Att gå och handla före frukost. En riktigt bra idé för mig. Och sen kan jag gå hem, plocka upp, läsa laudes, koka gröt och väcka maken. Ingen stress.
Sen gick jag visserligen ut en vända till, det tog en kvart att handla på systemet och ta ut pengar. Det har sina förtjänster att bo centralt i en liten ort. Och det är gråkallt med svaga solstrimmor och fläckvis halka. Sen upptäckte jag förstås att det hade ramlat in fakturor med dålig framförhållning på det stackars kontot, oj så snabbt pengarna försvann. Suck. Men det var sista betalningen på kamremsbytet. Det gäller att se the silver lining på molnet. Och jag har ju kläder att ta på mig, så det ordnar sig. På sikt. Om inget särskilt händer. Att försöka stå stabilt mitt i gyttjan.

Framåt kvällen

tigerliljan — Thu, 26 Jan 2012 22:34:16 +0000

gjorde jag mig beredd att skrapa bilen i evigheters evighet innan jag skulle åka till lilla kyrkan i skogen. Bilen har ju stått stilla sen i söndags. Men till min stora förvåning var det bara i princip att sopa bort den lätta snö som fallit de senaste tjugo minuterna, mycket lätta flingor, och så var det klart. Sen åkte jag med nymånens tunna skära framför mig och världens nyheter och elände på radion.
Och som alltid, en stund med påminnelse om en annan verklighet, här och nu övergår i där och då och sedan. Den stora skaran av alla som gått före mig och alla som på annan plats firar den stora festen, enkelt bröd och vin, Herren själv mycket nära.
Och så sätter jag mig i bilen igen. Hemvägen är det alltid kulturradio, ofta är det så kulturellt att jag ger upp, men i dag lyssnade jag på en kvinna som var hängiven butoh-dansare. Det var inte lätt, så mycket fattade jag. Man har kontakt med jorden genom fotsulorna och fotsulorna består av många, många små delar som alla ska ha kontakt. Och man övar i rum utan speglar, läraren korrigerar med sin egen kropp, och man pratar om olika kroppsmaterial, och kroppen ska transformeras till en butoh-kropp (och när jag har sett på bilder sen tycks det inte direkt ligga bra till för mig, om man säger så), men idealet går inte att uppnå, man har en vision som man arbetar mot. Och där kände jag plötsligt igen mig, så är det ju för mig också, fast jag inte strävar efter den perfekta butoh-kroppen då, jag jobbar med den stackars själen i stället. Att förvandlas till Herrens likhet, den totala kärleken, visionen vi arbetar mot. Ingen spegel, närkontakten i Mässan. Då ska vi se ansikte mot ansikte.

Doftblogg?

tigerliljan — Thu, 26 Jan 2012 10:05:28 +0000

Det borde det vara just nu.

Det blev 60 st, maken smakade en och tyckte det gick an. Fast han sa – ‘Nu?? Du bakar ju inte ens pepparkakor till jul’ .
Och formarna framför är till limporna som är på gång, vanliga med solroskärnor, och den diskreta blå plastpåsen i bakgrunden är pannbiffarna till lunch.
Och nu börjar jag fundera på att baka morotsmuffins med frosting. I morgon kanske.
Fast jag kanske skulle kamma mig först ändå. Jag sover i fläta, så det är lätt hänt att glömma håret. Snart är det dags att klippa en dm igen, tror jag. Och flätans tofs, som nästan alltid lockar till sig, ser just nu ut som en rakborste ungefär. Bad hair day. Vinter i kombination med lätt förkylning.

Det förflutna

tigerliljan — Wed, 25 Jan 2012 22:33:06 +0000

knackade mig lite på axeln. En av mina ovanor är att när halva deckaren är läst, tittar jag i slutet. Och i P C ligger inte i Kumla hittade jag längst bak delarna av mitt boardingpass Talinn-Copenhagen 8 maj. Närmare bestämt 2005. Jo då. Alltihop minns jag. Det fina paret som firade guldbröllop. De kalla kvällarna. Tallskogen. Promenaderna med vänner. Rutschkanan jag åkte nära havet. Öl på torget. Restaurangen. Delade rum med en rar kvinna.
Och allt annat minns jag också, någon som tog bilder och jag sa skrattande – ‘kan du ta någon bild som jag inte äter, röker eller dricker på?’ Frukostmatsalen. Och i ortodoxa kyrkan köpte jag radbandet jag fortfarande snurrar mellan fingrarna varje kväll innan jag somnar.
Och jag minns den gränslösa omsorgen om mig och min ängslan hur det skulle bli nu, maken skulle komma hem en månad senare, det visste jag. Så lite jag anade.

För min del

tigerliljan — Wed, 25 Jan 2012 18:35:40 +0000

anser jag att det alltid, alltid är säsong för pepparkakor. Även om det är länge sen jag bakade egna. Men i morgon är det dags. Degen vilar sig i kylskåpet nu. Jag är bara lite lätt osäker om jag mätte rätt med sirapen, men det blir väl bara annorlunda då. Sirapskakor?
Och jag kan nog egentligen inte komma ihåg att jag skurit pepparkakor förut, men det ska väl gå. Citronolja och hackad skalad mandel är det också i. Lite skrämmande med den här plötsliga, helt oprovocerade husligheten. Jag väntar inte gäster eller så, menar jag. Men välkomna om andan faller på. Och från och med i morgon och några dagar till finns det troligen pepparkakor. Man ska bli så snäll. Det är kanske det som är mitt undermedvetna behov, som slår ut. Hallongrottorna i går var bara en förövning eller en mental miss då.