– får man väl säga, och jag kan bara hoppas, verkligen hoppas, att den blir lugnare än den förra för maken. Mig också iofs, men jag kom enklare undan den här gången, jag somnade mellan varven. Fast självklart är det tröttsamt att vara uppe fyra gånger.

Och jag funderade över det här med väntrum, vi satt ju där svärmor och jag. Det är en ganska öppen miljö, man ser alla som kommer in, det är avskärmat med en halvvägg mot kassan och så sitter man där vid små runda bord med ett par dm till nästa. Och där satt en man som tydligen väntade på sin hustru som var inne hos läkare och labb och så ett par som tydligen var bekanta med den här mannen. Jag tittade så där hastigt som man gör, jag kände inte igen någon av dom, men det hindrar inte att man efter en kvart vet mer om dom än man skulle vilja. Och när jag tittade till på mannen i paret som satt där så såg jag att han tydligen hade kateter, för hans urinpåse hade ramlat ner i ankelhöjd under byxkanten. Och när han väl hade fått komma in till läkare, så satt hans hustru och redogjorde för hur ofta han brukade spy, tydligen inte vinterkräksjuka utan mer pågående. Och bredvid dom satt dessutom nån jag känner lite grann, men han drack bara kaffe och låtsades inte alls se mig. För all del. Jag skulle ändå inte frågat honom varför han satt där.