med balsamvinäger nyss, maken och jag. Dom hade färdats långt för att komma just till oss och hade viss likhet med jordgubbar också. Fast lite knapriga var dom allt.
Och dagarna flyter på i en jämn ström, 24 timmar varje dygn. Jag skulle önska en ny början, känslan av lättnad som när man går ut från bikt kanske. Som jag minns det, att vara tvättad, en förundrad början på resten av livet. Det saknar jag, tilliten.
Men nu är livet som det är. Jag bläddrar i almanackans tomma blad, där är Påsken, där är våra födelsedagar. Inte mycket mer vet jag. En del av alla dessa dagar kommer jag att kunna säga – ‘en så bra dag det blev ändå’. Jag kommer att möta vänlighet och omtanke. Och en eller annan dag kan någon vara tacksam för mig. Trots allt. Att försöka samla ihop sitt mod inför det som kommer. Att älska mer. Ett steg i taget.