sovrumsdörren i går för att hjälpa maken ner till lunchen, så började han sjunga där han låg alldeles raklång, med stark och vacker röst – ‘though worms destroy my body, yet in my flesh I shall see God’ (aria ur Händels Messias) och jag blev alldeles tagen. En så märklig situation – där ligger han med sin delvis förstörda kropp och sjunger så vackert. Jag får fortfarande tårar i ögonen.
Och jag önskar alla att hantera sina kroppar och själar så bra som möjligt. Att inte vara destruktiv mot sig själv är viktigt, fast man inte alltid klarar det. Så mycket dumt man gör.
Men snart är det dags för dagens lunch, den berömda spenatpajen blir det, även om jag måste handla innan. Hur kunde jag missa att det behövs ägg och cr fraiche också. Det är säkert bra för mig att ta den korta promenaden, om nu kroppen ska vårdas alltså.