blir det inte. Av många skäl. Men för mitt eget minnes skull, om jag nån gång vill titta och inte orkar läsa igenom hela förra året (ha!)  – så kan jag säga ett par positiva saker och allt som skrivs är som bekant ur mitt perspektiv, bara mitt -
Svärmors födelsedag blev en mycket lyckad tillställning. God mat och vänliga gäster och glad svärmor! Och alla mina barn var med – ett litet mirakel bara det. Och glädjen och lättnaden när jag diskade det sista minns jag än.
Femte barnbarnet föddes – mycket älskad – så söt!

Sen var det förstås en upplevelse att bli dödförklarad ffg. Jag hoppas att jag slipper vara med om det fler gånger. Nästa gång kanske jag inte kan/behöver dementera. Men det gäller väl att gå försiktigt, antar jag. Och den som ställde diagnosen hade ingen påtaglig medicinsk utbildning, så det får väl räknas som en misslyckad förhoppning. Än så länge. Men det nya året kan ju betyda nya möjligheter. Och den som kände sig tvungen att vidarebefordra mejl hit och dit för konsultationer eftersom ‘ja’ och ‘nej’ är så extremt svåra alternativ på en rak fråga, nej det var mer än jag klarade. Jag är värd vanlig ärlighet. I do not lie and I do not feign.

Ett nytt år är nya siffror. En ny början. Igen. Och lite skakar jag inför 366 nya dagar. Alla bär vi någon annans glädje i våra händer, mer varsamhet skulle jag önska.